annemira

Natten mellan lördag och söndag bodde lillsessan hos mej. Det har hon gjort tidigare så det var inte något nytt. Det passade utmärkt också med tanke på att Bellikk jobbade så jag var ensam. Kul med lite sällskap. Detta medför förstås att jag måste ansvar för eldandet i pannan också. Detta vet lillsessan också så det är inga problem. Men bara för säkerhets skull sa jag till henne att om hon vaknade på natten och jag inte var där så behövde hon inte bli rädd för jag bar bara och la ved i pannan och skulle komma tillbaka med en gång.  Lillsessan förstod att jag skulle komma tillbaka, men hon var inte helt säker på att hon gillade idén att jag inte var där när hon vaknade. Nåväl, det blev inte mera sagt om detta. Så gick vi då och la oss. Ljuset ovanför sängen var tänt och hon la sej tillrätta med mjukisdjuret i famnen. Plötsligt tar hon tag i mej och säger "nu är ljuset på och jag ser dej, då är jag inte rädd". Ok, det kvittar om det hade blivit minusgrader inne och man hade kunnat åka pulka i trappan. Och det kvittar att lampan lyste mej i ögonen. Mormor var varm ända in i hjärteroten. Och lillsessan frös inte heller. Vad ska man då krångla och elda hela natten för. Bättre att ligga stilla i sängen och sova. Så det gjorde vi, lillsessan och jag.

Mötti Härs! <3