annemira

Nu har det gått några dagar sen operationen och jag har börjat vänja mej vid att se på ögat igen. Det är åtskilliga år sen sist. Det första jag la märke till var att den grå imman, eller vad man ska kalla det, hade försvunnit. Fantastiskt! Och jag ser faktiskt mycket bättre på det ögat nu. Det som jag var räddast för var ju att jag skulle se när instrumenten kom mot ögat, men det kan jag meddela att det gjorde jag inte. De hade hällt massor med vatten och andra ögondroppar i ögona för de måste ju vara helt rena. Sen droppade de i lokalbedövning också så allt jag såg var ett enda blurr av ljus och skuggor. Jag blev ombedd att titta in i ett ganska skarpt ljus, för att hålla ögat stilla under operationen. Det var lite jobbigt förstås, men det mattades av efter en liten stund. Hela proceduren tog väl mindre än en kvart så var det klart. Såpass måste man väl tåla antar jag. Det gjorde i alla fall inte det minsta ont. Hade de inte pratat hade jag trott att jag var ensam i operationssalen. Det enda jag kunde uppfatta var några diffusa skuggor som åkte fram och tillbaka och jag tror jag vet när den nya linsen kom på plats. Det blev som ett gulare sken ett litet tag och ljuset blev skarpt igen. Jag hade läst att man måste hålla på med ögondroppar i flera veckor efter operationen. Men jag fick en injektion i stället som gör att man slipper dropparna. Skönt. Sen var hela operationen klar.

Jag jobbade dagen efter. Såhär i efterhand önskar jag faktiskt att jag tagit ledigt istället för jag hade en enorm huvudvärk. Och så fick man inte ta några smärtstillande som innehöll något annat än paracetamol, vilket i mitt fall är detsamma som att inte ta något alls. Nåja, på lördag var jag bra i skallen igen så det kom sig nog mest av att hjärnan inte lyckades hålla ordning på vilket öga som ser bättre och sämre än det andra. Lite jobbigt blir det ibland eftersom mina glasögon inte stämmer riktigt längre. Men bättre än jag vågat hoppas. Det måste gå ca 8 veckor innan jag ska gå till optiker igen eftersom det tar så länge för synen att komma tillbaka helt och fullt.

Nåväl govänner. I morron ska jag tillbaka till ögonkliniken på återbesök. Då ska jag höra mig för hur länge det tar innan jag kan ta huvudvärkstabletter som gör någon nytta. Jag har inte haft någon mer huvudvärk ännu, men man vet ju aldrig när migränen slår till. Jag ska också höra efter när jag kan få lov att gnugga mig i ögonen igen. Just nu känns det som om det vore det enda rätta att göra det, men jag har ju blivit förbjuden att ens torka tårarna på ögat, bara torka under ögonen. Så jag får låta bli att gråta, så är det bara.

Jag har blivit mycket ljuskänslig, vilket jag förmodar är en följd av operationen och kommer att ge med sig med tiden. Så nu har jag för första gången på så där en 35 år köpt mig ett par solglasögon. Och jag kan använda dem också och fortfarande veta vart jag är. Fantastiskt!

Nä, nu får det vara nog tjatat för den här gången. Nu ska jag äta fläskpannkaka och sen kan det hända att jag tar med mig gubben och går till Mandelen och tigger kaffe på maten :-D

Hej för nu.............................................................................