annemira

Jag har fått kramp, skrivkramp. Jag verkar inte kunna skriva nånting längre. jag som alltid har kunnat spåna långa epistlar om i stort sett ingenting... nu är den förmågan helt bortblåst. "jag fattar inteting"  som lillsessan säger. Jag skulle naturligtvis kunna skriva lite om mina barnbarn förstås. De var här och hälsade på fredag kväll. Aktiva barn. Lillprinsen tultade runt i huset och försökte klättra där det var över huvud taget möjligt. Nåväl, han ramlade i alla fall inte ner nånstans. Tror faktiskt inte han lyckades klättra upp nånstans heller. Men han ville gärna, det märkte vi i alla fall. Lillsessan satt länge i mitt knä och tittade på tv, mysigt. Sen fick hon för sig att hon skulle bada. Vi försökte i det längsta att säga nej, men till slut föll vi till föga. Tjejen ville verkligan bada. Hon höll på i 1 timme och hade nog hållit på ett tag till om jag inte i smyg dragit ut proppen så att vattnet rann ut. Sen försökte jag med att det inte gick att fýll på mer vatten för det var slut. Är inte säker på att hon trodde mej, men hon lät oss ta upp henne i en jättehanduk i alla fall. Vid det laget hade klockan hunnit att bli tio och långt efter hennes läggdags, lillebror hade somnat i pappas famn. Sen ville hon inte klä på sig utan skulle ha en smörgås istället. Vi lyckades få det till att jag fixade smörgåsen medan mamma hjälpte henne på med kläderna. Jag vet inte, men det skulle inte förvåna mig om hon somnade tvärt sen när de kom hem.

Ok, jag påstod att jag inte kan skriva nåt längre, men när det handlar om ögonstenarna är det faktistk lite skillnad. Dem går det alltid att skriva om. De är ju inte mormors ögonstenar för inte.

Nähä, nog för idag.

Hej för nu...................................................................