annemira

Tänk, det börjar faktiskt kännas som om det är möjligt att komma ikapp på jobbet. Jag har släpat efter med det mesta ända sen jag kom tillbaka efter semestern i somras, men äntligen ser man en ände på eländet. Missuppfatta mig inte, jag älskar mitt jobb, men det känns inte så kul, när man hela tiden så att säga jobbar i motvind. Hur mycket jag än har ansträngt mig har det blivit mer och mer som släpat efter, men nu har jag helt plötsligt fått se ett slut på de värsta högarna. Kanske jag kan ta och vika av en dag till att städa kontoret i slutet av nästa vecka. Man har ju förhoppningen om en lugn vecka när de flesta andra är på älglov. Oavsett om jag har rätt eller fel, är det i alla fall en skön känsla just idag, och det tänker jag njuta av, så det så.

Idag har Mandelen och familjen varit här på besök, vi åt middag tillsammans. Maja är hur härlig som helst, specielt när hon tog mig i upptuktelse för att jag sa till hennes moppa (morfar). "Det är faktiskt min moppa" sa hon.  Så det var ingen idé jag kom där och trodde jag hade något att säga till om. Hon har mer och mer blivit Moppas lilla tös:-)
Markus tog sig däremot tid att flirta hejdlöst med mormor, tryggt sittande i mammas knä kan man ju kosta på sig detta. Sköna ungar, mormor blir alldeles varm....






Nähä, nu får det vara nog för idag!

Hej för nu....................