annemira

Ikväll har vi varit i kyrkan på minnesgudstjänst.  Det tändes ljus för var och en av de avlidna och deras namn räknades upp. 17 personer räknades upp och 17 ljus tändes plus ett extra ljus för alla andra som vi tänker på sa prällen. Ok, det var en fin liten cermoni när prästen läste namnen och årets konfirmander tände ljusen. Kören sjöng och det var vackert. Det var också vackert att promenera runt på kyrkogården och se alla tända lyktor.


Lite konstigt kändes det också när man kommer till kyrkan och träffar på så många släktingar som var där med anledning av flera olika personer. Två av mina mostrar och en av mammas kusiner har dött under året och då var ju naturligtvis deras familjer där. Sen var det en annan av mina kusiner som var där för att hennes svärmor hade dött. Och så var vi där för att min svärfar dog i somras. Det har tagit hårt på min släkt det senaste året.

Det jobbigaste att tänka på i det hela är att fyra av de sjutton namnen som räknades upp ikväll var människor som inte fyllt 50. Den yngste var inte mer än 27 år. När det kommer med i min tanke blir man ju tacksam i alla fall. Alla "mina" var alla 80+. De hade i alla fall hunnit med ett helt liv, även om man önskar de hade fått blir i alla fall lite äldre. 

Nej, nu tänker jag fira livet resten av helgen. Nu har vi tänt ljus för alla som dött under året. Nu tänker jag tända ett ljus för alla som lever. Så om ni känner en glad tanke i luften runt om er, så är det bar jag som firar livet!!!




Hej för nu.............................................................................................