annemira

Jag har blivit utmanad av Sunlinda. Så det är väl bara att köra.

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du? Annemira (eftersom jag inte får använda mitt namn som svar måste ju mitt nick duga. Dessutom använder jag aldrig någons riktiga namn i bloggen, inte ens mitt eget)

2. Ett ord på fyra bokstäver: Alla

3. Flicknamn: Alice

4. Pojknamn: Algot

5. Yrke: Assistent

6. Färg: Azur

7. Klädesplagg: Anorak

8. Mat: Apelsinkyckling

9. Sak i badrummet: Avlopp

10. Plats/stad: Arvika

11. En orsak att vara sen: Avvägar

12. Något man skriker: Akta dej!

13. Film: Aristocats

14. Något man dricker: Apelsinsaft

15. Band: Animals (De fanns på 60-talet i alla fall!)

16. Djur: Antilop

17. Gatunamn: Arvikavägen

18. Bil: Audi

19. Sång: All you need is love


Jag utmanar Mandelen, Livstankar och Kalle. Kommer inte på nån mer att utmana, men läser du det här och inte fått nån utmaning från nån annanstans så...  

Trevlig helg!

Nähä?!?!?!? Nu hjälpte inte det heller. Det blir att vänta och se om det kommer så småningom då!

Ha dé!!!

Jag förstår inte detta. Ibland när jag skrivit ett inlägg och tryckt på knappen spara&publicera, så visar det sej inte på bloggen. Inte förrän jag skrivit ett inlägg till??!?!! Jag fattar inte detta, men jag försöker skriva ett inlägg till och ser om det hjälper. Förvirrat eller hur?

MÖTTI HÄRS

Nu tror jag äntligen det har vänt och jag blir bättre i stället för att få mer ont. I mina revben menar jag. Jag har alltid hört att när det handlar om revbenen så blir det värre och värre ett tag innan det vänder och blir bättre. Idag känns det som om det har vänt och blir bättre. Har inte ätit smärtstillande mer än en gång idag. Skönt! Kanske jag kan sluta sova i fåtöljen och gå tillbaka till sängen om en inte alltför avlägsen framtid.

I övrigt är det mesta som vanligt. Var och tog cellprov på morronen och sedan jobbet. Eftersom sportlovet håller på är det ganska lugnt, men lite besök har jag haft. Nån hantverkare och nån IT-snubbe har tittat in. Ett par lärare tittade också in och kollade läget. Så helt bortglömd är man ju i alla fall inte :-D

Just nu håller jag på och gräddar fläskpannkaka, så jag kan ju inte påstå att jag sliter ut mej med matlgning idag heller. Skönt!

Nåväl, i morron är det fredag och nästa vecka är det full fart på jobbet igen. Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag har fått gjort så mycket som jag tänkt, men det är väl alltid så. Ambitionen hade jag i alla fall.

Nähä, nu får det vara bra för den här gången!

Hej för nu...............................

MÖTTI HÄRS !!!!!!!

Sportlovet håller på för fullt vilket betyder att det är lugnt på jobbet. Så lugnt att det är nästan inte någon alls där mer än jag. Ett par lärare som håller på med lite planering bara. Och en kille som lägger nytt golv i korridorren utan för expeditionen. Men nu är han klar, så i morron får jag flytta tillbaka till mitt kontor igen efter att ha tillbringat två hela dagar i exil på SYV/skolsköterskans rum. Nåja, det har inte varit några större problem. Men det ska bli skönt att komma tillbaka till den egna stolen i alla fall.

Idag fick jag besök av Becca också. Så kul att se henne efter så lång tid. Minns inte om det var i augusti eller september vi sågs senast. Å hon hade med sej en ny doftlampa i stället för den som åkte i golvet under mitt svimningsanfall för ett par veckor sen. Söta Becca <3

Igår köpte jag en gammal symaskin på Blocket. En riktig gammal  trampmaskin. Nu måste jag bara organisera hämtning. Inte så svårt eftersom vi nästan bor granne med säljaren :-D

Bano har åkt hem till Stockholm idag, Han har tillbringat ganska mycket tid här ett tag nu så det ska bli konstigt att inte ha honom här. Men man får väl vänja sej.

På söndag fyller min faster 99 år. Hon är den piggaste tant jag känner. Helt klar i skallen och kroppen är det inte några större fel på. Hon använder hörapparat och det är nästan skönt. Någon skavank känns nästan nödvändig när man levat nästan ett helt sekel. Krutgumma :-D

Nähä, nu får det räcka för idag.

Hej för nu...................................

2009 skulle ju bli ett toppenår, eller hur. Det känns inte så nu i alla fall..................................

Tänkte bara uppdatera er om sakernas tillstånd, eller rättare sagt om mitt tillstånd. Jag är fortfarande stel och öm, speciellt i revbenstrakterna. Men jag tar mej och jag har börjat jobba igen. Det är i alla fall skönt. Skulle nog bli helt galen om jag blev tvungen att stanna hemma också. Skulle ju hinna tycka ännu mer synd om mej då....  Blir förstås väldigt trött mot kvällen, men det spelar ju ingen roll. När jag kommer hem kan jag vila både kroppen och huvet. Yrseln har blivit bättre och gör sej inte påmind annat än när jag är trött. Och då vilar jag som sagt. Så är det!

Nä nu orkar jag inte mer (eller kanske att jag inte ids *S*)

Hej för nu..............................

Först och främst vill jag bara säja, jag mår bra. Inga bestående men. Bara ruskigt stel och öm. Nej jag har inte blivit misshandlad även om min kropp känner sej som något ditåt. Så här är det:

Natten till onsdag somnade jag i soffan framför TV´n. Detta är inte det mest ovanliga när Bellikk jobbar. Frampå kvällen/natten vaknar jag och ser att Bano satt i fåtöljen. Innan jag hinner säja nåt får jag sendrag i höger ben, från knät upp till jumsken. %&#¤& vad ont det gjorde. Som alla som nån gång haft sendrag vet så är det bästa (kanske rentav enda) sättet att få sendraget att släppa att ställa sig upp och trampa hårt i golvet. Så jag reser mej upp i flygande fläng och trampar  allt vad jag orkar. Känner plötsligt att benet inte bar och jag ligger på golvet. Tusan också jag ramlade tänkte jag. Bano påstår att jag svimmade, men jag kan inte tro på detta utan jag måste upp och stå igen så sendraget släpper nång gång. Bano säjer till mej att i alla fall sätta mej ner, men jag har så &%#%& ont i benet jag tar mej ut i köket för att trampa bort eländet. Det nästa jag är medveten om är att Bano pratar i telefon, jag hör ord som mamma, ambulans och krampar. Killen lät lite skärrad så jag börjar lugna honom och tala om för honom att jag är ok. Han tror mej inte...



Jag ligger kvar på golvet tills ambulansen kommer. Får under tiden reda på att jag inte ramlade för att benet inte höll att trampa på utan jag svimmade till ordentligt och börjar krampa. Inte konstigt att han lät skärrad. Skulle förmodligen inte varit speciellt lugn själv om jag sett nån annan hamna på golvet i kramper. Så det blev ambulansfärd till akuten där de tog en och en halv miljon prover på mej. Sen blev jag inlagd för att kolla orsaken till svimningen och kramperna. Nåväl, det hela visade sej vara ett blodtrycksfall eftersom jag gick från sovande till upprättstående på allltför kort tid. Då slocknar lyset däruppe som doktorn så vitsigt uttryckte det. Alla de en och en halv miljon testerna hade perfekta värden (det var vad läkaren sa) så jag är full frisk för övrigt. Det blev i alla fall hemresa med order om att ta det lugnt, undvika tunga lyft och så ska jag resa mej upp långsamt och försiktigt. Det är råd jag tänker följa för det gör nåt så enormt ont  i mest hela kroppen. Träningsvärk efter kramperna. Nåväl, några dagars vila och jag är tillbaka i min gamla form igen.

Jag fick förresten den mest fantastiska blombukett idag från arbetskamraterna på gymnasieskolan. Fullt av tulpaner och några andra fina blommor som jag inte är säker på namnet på. Hoppas jag kan sköta den så den håller så länge som möjligt.

Det tråkigaste med hela denna historia är faktiskt att den fina doftlampan jag fick av Becca när hon hade varit i Egypten på semester åkte i golvet och gick sönder när jag svimmade första gången :-(

I övrigt mår jag som sagt bra, inga bestående men, bara en erfarenhet rikare. En erfarenhet jag lika gärna hade varit utan visserligen, men nu blev det så i alla fall.

Nä, nu får det vara nog för idag. Tänk på att inte rusa upp för snabbt hörni, och om ni råkar göra det i alla fall och svimmar, ligg kvar ett tag och rusa inte upp en gång till. Andra svimningen tog hårdare, i alla fall i mitt fall.

Hej för nu..............................

Mandelen skrev ett inlägg om vad hon har i sin handväska. Hon frågade också vad vi andra har i våra. Här är innehållet i min.

1 st. plånbok (innehåller tyvärr mest kvitton)

1 st. sminkväska (innehåller absolut inget smink, bara huvudvärkstabletter, nässpray och tandstickor.)

1 st. filofax (fick en ny och fin en från jobbet förra året :-) )

1 par solglasögon med tillhörande fodral

1 st. röd regnponcho (känns mest som att vara iklädd en plastpåse, men är faktiskt ganska bra att ha i händelse av överraskande regn.)

1 st. kulspetspenna

3 pkt. pappersnäsdukar

1 st. trasa (tänkt att göra ren glasögon med)

1 st polett till bilvagnarna på centret (hoppsan)

1 st. tändare (funkar inget vidare, bör nog kasta den tror jag)

1 st. pryl som man stoppar i kundvagnarna på centret istället för peng. (men jag lyckas aldrig komma ihåg att använda den)

1 st. liten fickspegel

Nycklarna till jobbet

samt en jäkla massa osorterade kvitton och papper av skiftande art.

Dessutom upptäkte jag just att jag även har ett stort hål i fodret, attans :-(

Ja, det var min väska det. Vad har ni i väskorna era då!???!

Jag har blivit utmanad. Av Kalle. Jag ska ladda upp sjätte bilden i sjätte mappen i bildmappen.

Här är den



Det är en bild på några av blommorna från min svärfars begravning. Jättefina bilder som Mandelen tog.

Jag utmanar alla som läser min blogg. (latmansutmaning. jag vet men)

Ok, det var denna utmaning det.

Hej för nu.....................

Jag har gett mej själv en ny utmärkelse. Dagens satkärring, det är jag det. Dessutom dagens tjatkärring tillika gnatkärring. Alltihopa för att en stackars kollega råkar vara sjuk. Eller egentligen inte det heller, det handlar snarare om en dålig start på min arbetsdag. Jag gillar att komma till jobbet, plocka av mej ytterkläderna, byta till mina kära inneskor, sätta på datorn, knalla iväg till personalrummet och ställa in min lilla matlåda i kylen. Allt i lugn och ro. Därefter är jag redo att möta dagen och alla som vill mej något. Idag blev det inte riktigt så. Först och främst möts jag av en stängd dörr till expeditionen. Jaja, täkte jag, den vikarierande kollegan har väl blivit försenad, sånt händer så det var inte mer med det. Men väl innanför dörren. Jag hinner banne mej inte få av mej vantarna förrän det började. Telefonen ringer, sju (7) personer står i dörröppningen, alla vill ha nycklar, upplysningar, scheman och fan vet allt och det med det samma. I telefonen var den vikarierande kollegan som meddelar att hon är sjuk och inte kommer till jobbet idag. Chefen skulle vara i Karlstad hela dagen och dörröppningen full av folk som ville ha hjälp med allt. Då kom satkärringen flygande så jag fräser åt dom att vänta tills jag fått av mej jackan i alla fall. Förlåt alla, men det var inte direkt nån drömstart på dagen. Nåväl, till slut har jag lyckats få till det så att alla är nöjda (eller... nåja) och jag hinner i alla fall dra efter andan en gång. Sen är det bara att kasta sej på telefonen som ringer igen, och igen och igen. Gissa om satkärringen hade att göra. Jag måste nästan hålla i mej för att inte blir alltför otrevlig. Efter en timme och en kvart fick jag tid att gå till kylen med min matlåda. Så var det all sjukfrånvaro som skulle föras upp på tavlan och in i böckerna. Sen var det posten som skulle sorteras och delas ut. Hela förmiddan gick åt till allt sånt som jag vanligtvis inte brukar behöva göra och när jag behöver göra det så tar det inte hela förmiddagen. Satkärringen höll igång, men lugnade sej faktiskt så småningom. Bortåt klockan halv tolv hade hon mer eller mindre gett sej av och tur var väl det för då kom det en kille och skulle lära oss på expeditionen hur man handskas med vår nya skrivare/kopiator/fax/skanner. Tala om att pricka in rätt dag, när det bara var en av tre på plats, en som dessutom inte var på sitt bästa humör. Nåväl, killen var trevlig och jag fick en hel del bra information så satkärringen drog sej mer och mer tillbaka. Tur var väl det för sen skulle jag sätta igång en klass. I annat fall hade väl de stackarna fått känna på satmaran också. Blev dessutom ett ganska trevligt sorti därifrån när min mobil ringde. Min ringsignal är nämligen lillsessan som ropar på mej, "mojmoj kom"  ropar hon. Det drogs lite på munnarna kan man säga. Trevliga ungdomar :-D

Efter lunch kom L från IT-avdelningen och skulle fixa lite med våra datorer. En elev hade varit inne hos mej och talat om att skrivaren i biblioteket samt en av datorerna inte fungerade och jag hade meddelat IT per helpdesk, men för säkerhets skull talade jag om det för L också itifall att hon inte hade läst meddelandet. Tur var väl det, för hon hade inte hunnit se det. Hon fixade med lite annat först och skulle till att gå när jag sög tag i henne igen och berättade igen om skrivare och dator i biblioteket. så hon hade inte en chans att glömma det. Jag hann faktiskt tjata på henne en gång till innan hon gick. Hon sa visserligen att jag fick tjata, men hur kul är det att höra samma sak om och om igen. Det brukar vara ett säkert sätt att få folk att glömma. Men därmed var jag även tjatkärring idag. Jag måste dock säga att L tog mitt tjat med glatt humör vilket underlättar för mej när jag granskar mitt samvete, tror inte jag förstörde dan helt för henne i alla fall :-D

Eftermiddagen har annars varit ganska lugn. Telefonen har inte ringt ihjäl sej, inte alls många samtal faktiskt och nästan inte något var till mej, skööönt! Jag har istället haft god tid att gnata över dagen och mitt eget dåliga humör. Därmed har också gnatkärringen anlänt. Dan har med andra ord varit fylld av kärringar. Det värsta är att alla dessa kärringar är jag och jag har i ärlighetens namn ingen annan än mej själv att skylla. Jag har nog också sett helt galen ut också. Lärare B kom faktiskt och frågade om han skulle komma och sitta på expeditionen ett tag i eftermiddag, han hade tid sa han. Då hade faktiskt kärringarna svårt för att komma fram. Man blir ju glad när man får sån uppmärksamhet. Så nu är alla kärringarna borta och kvar är bara vanliga Annemira med allt vad nu det kan betyda :-D Och i morron ska jag på kalas hos min lillsessa som fyller 4 år och då ska jag bara var mormor :-D

Nej, nu får det räcka

Hej för nu.....................................................................................