annemira

Det finns alldeles för mycket sjukdom och elände här i världen. Det är sorgligt och det är så lite man kan göra ensam. Men tillsammans kan vi faktiskt göra skillnad. Till exempel kan man bidra till forskning kring bröstcancer. Därför tänker jag uppmana er som eventuellt läser min blogg att kolla på Mandelens blogg och skänka en liten slant till hennes rosa bandet insamling som hon har under oktober månad. Hon kallar den "Majsan och mammas Rosa Bandet insamling". Nån liten femtiolapp orkar vi väl med de flesta av oss. Det är bar att klicka på det rosa bandet längst upp till höger på hennes blogg så kommer ni direkt till hennes insamlig. Det står precis hur ni ska göra för att kunna skänka en liten slant. Antingen med kort, genom webbank elle med mobilen. Det är bara att välja. Mandelnes blogg hittar ni här. Det är dessutom en kul blogg att läsa :-D

Mötti Härs!

När jag var liten brukade jag sitta på golvet i köket. Eller sitta och sitta, var det något jag inte kunde så var det ju att sitta stilla. Jag brukade hoppa hage på den orange-bruna plastmattan i köket. Jag brukade lyssna på radio med mamma. Eller kasettband med Carola eller Herreys. Lyssnade man på Herreys, så betydde det föresten att pappa snart skulle komma hem. Det bara var så. Han gillar inte Herreys nämnvärt tål att tilläggas.

Jag minns hur jag stod i fönstret med någon, antingen pappa eller mormor, och tittade på när mamma följde Brollan till lekis. Det var mörkt ute, och de genade över ängen. Ängen som idag är en gräsmatta tillhörande parhusen som poppade upp. Jag minns att jag tyckte det verkade så spännande. Förskolan liksom. Jag kommer ihåg att Brorsan talade om för mig att han var sex år och jag var tre år. Han var alltså dubbelt så gammal som mig.

När jag var barn fick jag bestämma vad jag ville ha till frukost. Stackars mamma, inte nog med att hon gick upp i ottan för att hinna med att fösa iväg oss till skolan, hon var tvungen att laga till två sorters gröt också. Jag skulle ha vetemjölsgröt. "Plattgröt" med socker och mjölk. Punkt slut och gärna klumpar. Mamma misslyckades aldrig. Sen gick hon upp och väckte oss. "God morgon god mooorgon" sjöng hon och klappade i händerna. De där klappen var det absolut värsta jag visste. Sängen är så väldigt bekväm på morgonen.

När jag var barn lekte jag hela tiden. I alla fall minns jag det så. Jag hade aldrig tråkigt, för jag älskade att vara ensam med mig själv. jag var i lekstugan, i snön, åkte skidor, lekte på rummet, lyssnade på musik. ritade och bara tänkte och fantiserade.

Jag har inte ett enda dåligt minne från min barndom. Löjligt lycklig helt enkelt. Klart att jag hade sorger och tråkigt ibland, men aldrig, aldrig onaturligt dåligt. Man kan undra hur det gick ihop. Pengar var inte det som det fanns mest av, säkert som skatten och döden kliade sig både mamma och pappa i huvudet mer än en gång för att få det att gå ihop. Många gånger tror jag mamma. likt mig, kände sig både fel och frustrerad. Det gör man ju. Men aldrig, aldrig lät hon oss barn komma nära de där negativa vibbarna. Vi var, och fortfarande är, innerligt bortskämda med trygghet. Det finns ingen som skulle gå genom elden för oss, med lättare steg än just mamma.

Av mamma har jag lärt mig massor. Jag har lärt mig ödmjukhet, omsorg, moral och att med öppna ögon betrakta världen. Likt mamma är jag svårimponerad, men dömmer inte ut någon innan de visat sig förtjäna det. Min mamma är klok av naturen, intelligent och vis sådär som de var förr i tiden. Ni vet vad jag menar.

Jag vet i alla fall...

Hoppas du vet det själv också.

Mamma <3

Nä, nu ger jag upp. Det blir inga fler gissningar på varför jag kallar Nonick för Nonick. Mandelen, det blir du som blir tvungen att gästblogga här på min blogg. Så är det. Rätt hade du också, i alla fall till en del. Nonick är en sammansättning av No nick. Men anledningen till det är lite mer kompliserad. Bara för att fylla ut inlägget ska jag berätta.

Jag har i ett tidigare inlägg nämnt att jag fått en ny kollega. I samma inlägg undrade jag vad jag skulle kalla henne. Nya kollegan känns lite tungt. Jag berättade för henne om detta dilemma och hon sa nånting i stil med hon utan namn, eller den namnlösa. Detta översatte jag sen till  no nick och drog ihop det till ett ord och därmed har jag äran att presentera min nya kollega Nonick.

Mycket intressant, eller hur. Mandelen kommer att gästblogga och därmed basta. Ska meddela henne detta snarast :-D

Mötti Härs!

Sådärja, nu är läsårets första inackorderingstillägg skickat till banken. Det gick hyfsat bra. Filen funkade direkt, vilket är en välsignelse. Inte kul när detta strular. Och bara fem konton som banken skickade felmeddelande om. Med hjälp från fina P på ekonomiavdelningen tror jag vi lösta allihop. Fick ringa till ett par stycken (och jag lyckades faktiskt få tag på dom också) och kolla deras konton, men sen verkar det fungera. Jippi säjer jag. Nu ska jag i alla fall inte tänka mer på detta förrän jag får besked om att något inte funkat. Hoppas det inte händer.

I övrigt börjar det så smått komma sej på jobbet. Har börjat tidigt den här veckan så jag har ett par timmar på morronen också att jobba undan. Det hjälper måste jag säja. Idag kom jag i kapp med diarieförandet, bara en sån sak :-) Min nya kollega (som jag tror jag kommer att kalla Nonick) är ledig på fredagar precis som hennes föregångare var, så jag kan nog inte räkna med att det blir så mycket ikapphinnande (hihi, jag gillar att sätta samman ord) på förmiddan när expeditionen är öppen. Då är det skönt att ha gjort undan en del innan folk börjar komma så jag ska nog börja tidigt i morron också.

Om ni undrar varför jag tänker kalla min nya kollega för Nonick så är ni välkomna att gissa. Vore kul att se andras assosiationer på detta. Vill det sej illa måste jag kanske hitta på nåt annan, men då ska det mycke till :-D Vad sägs, ska jag försöka mej på lite tävling. Den som vinner får gästblogga här hos mej. Litet kul experiment. Gissa vad jag menar med Nonick. Den som kommer närmas vinner och om ingen är i närheten väljer jag ut den förklaring jag gillar mest.

Kan bli kul kanske!

Mötti Härs :-D

Igår efter jobbet när jag skulle gå upp till busstationen blev jag förbipromenerad (ville inte använda ordet förbigådd hehe) av tre unga killar i ålder runt 17 år. Har egentligen inte en aning om hur gamla de var, men jag hoppas att de inte var yngre i alla fall, med tanke på deras  samtalsämne (hur många öl de hade till kvällen). Jag har länge fascinerats av att dessa unga killar lyckas hålla byxerna uppe. De sitter ju strax under rumpan och har egentligen inget att hänga fast på. Skulle tro att de hänger där av ren viljekraft. Igår slog det mej att det måste vara det mode som hållit i sej längst i hela världshistorien. Allt annat, snyggt och fult och allt däremellan, är mode ett tag och sen försvinner det. Detta med att ha brallerna hängande kvar av viljekraft det håller i sej. Hur länge har det varit så. Minst femton år i alla fall. Och varför i hela fridens namn blir inte detta omodernt?!? Jag fattar inte. Finns det nån som verkligen tycker att det är snyggt? Som sagt, jag fattar inte....  Dessutom tycker jag att det verkar obekvämt. Att ha grenen nere vid knäna kan väl inte vara behagligt, eller... Som sagt igen, jag fattar inte... Nåja, jag är varken kille eller tonåring, det är kanske därför jag inte fattar.

Möttti Härs!

Nu har internet här hemma fått nån form av spunk. Rätt vad det är kan det helst plötsligt lägga ner verksamheten, för att om en kvart igen fungera som aldrig förr. Jag fattar inte varför, Bellikk fattar inte varför. Finns säker nån annan som fattar varför, eller i alla fall har nån mer eller mindre vild teori om varför. Men vad hjälper det när man rätt vad det är kan bli utkastad från nätet när man surfar som allra bäst.

Mötti Härs alltså 8-/

Nu är det precis 30 år sen som jag vaknade vid fyratiden på morgonen med värkar. Jag var inlagd på en förvårdsavdelning pga. en ganska svår foglossning. Tur var väl det, med tanke på hur långt från sjukhuset vi bor, för det tog inte så väldigt många timmar innan hon kom ut. Klockan 11:55 var hon född. Vår lilla dotter, Banos lillasyster. 4242 g och 52 cm lång. Inte precis nån pyttebebis, men hon var perfekt. När Bano kom och hälsade på dagen efter kravlade den lille treåringen upp i sängen, satte sej med ryggen mot sänggaveln i fotändan, räckte fram armarna och sa " Det är min bebies, ta hit henne ". Välkommen vår lilla tös!

Nu fyller lilla Mandelen 30 år idag. Massor har hunnit hända sen Bana deklarerade äganderätt på sin lillasyster. Hon har växt upp och skaffat en egen familj. Jag är så glad att de valde att bosätta sej på samma ställe som Mandelen växt upp. Det betyder att jag hela tiden har dem inom räckhåll, ja faktiskt nästan inom synhåll :-D.

Nåja, klockan är kvart i sju på morron och jag ska iväg till jobbet. Jag hoppas du får en fin födelsedag Mandelen.

Många födelsedagskramar från Mamma

Igår var jag på kalas och åt alldeles för mycket tårta. Idag är jag inte på kalas, men eftersom vi fick med rester (läs tårta och paj) med hem äter jag alldeles för mycket tårta idag också. Dumhetens seger. Den där pajen var ju förresten ännu godare idag, phuuu.

I övrigt mådde jag illa i morse. Lite sviter kvar efter gårdagens fest. Det gick över så småningom, när jag orkat få i mej lite frukost faktiskt. Sen var bussen en kvart försenad, vilket betyder att vi var en kvart sena till jobbet. Det betyder också att alla elever som var med samma buss kom för sent. Jag ringde till min kollega och talade om vad som hänt och hon meddelade de lärare hon såg. Men det är ju alltid någon som måste missa det uppenbara. Vederbörande ansåg det vara bättre att var och en själv ringer direkt till salen där lektionen skulle vara än  att själv ringa expeditionen och fråga om någon meddelat varför inga elever kommit. Jaja, det är inte lätt att vara enfaldig ;-D

Vad har jag gjort i övrigt idag då. Tja, inget särskilt. Det rullar på som vanligt. Är dock fortfarande trött. Det tar väl ett tag innan man har hämtat sej helt förstås. Men att vara trött om kvällen är ju inte det värsta som kan hända. Man kan ju faktiskt gå och lägga sej, det är faktiskt möjligt. Det tänker jag göra också, kanske inte riktigt än, men inte alltför länge till. Ja, så för det bli.

I övrigt har jag inget mer att förtälja.

Mötti Härs!

Jaha, så var det gjort. Helgen alltså. Fort gick det också. Men  jag har i alla fall hunnit med att fira Mandelens 30 årsdag. Hon fyller visserligen inte förrän på onsdag, men vi firade henne idag i alla fall. Detta medförde ett alldeles för stort intag av tårta och dylikt vilket har medfört att jag numera dras med en uppskrämd mage. Nåja, får hoppas att det värsta lagt sej innan imorron. Det brukar lugna sej något efter sisådär en tolv timmar eller så. Inte helt borta med i alla fall. I övrigt har jag inte stressat ihjäl mej direkt. Tagit det riktigt lugnt. Det är helg och avkoppling det. Nämligen.

Nä, nu är det dags för mej att sova, ska ju upp och jobba i morron.

Mötti Härs :-D

Ok, i fredags var jag hos doktorn som skrev ut antibiotika åt mej. Efter tre veckor med värkande hals var det kanske på tiden. Det var i alla fall det som skulle till. Vaknade på måndag morron med en känsla av overklighet. Halsen värkte inte. Och inte i dag heller. Jag känner mej frisk. Tänka sej, att få känna sej frisk. Det är faktiskt något det.

Detta med att var frisk igen betyder att det nu är full fart som gäller på jobbet. Så idag har jag tillbringat den mesta tiden inne i vårt arkiv, letande efte gamla betyg. Nyare betyg har jag inga svårigheter med att hitta. Dels beror det på att de är sorterade efter en ordning som jag finner logisk, dels för att då finns de kvar i vårt lilla arkiv. Äldre betyg finns det risk att de har blivit flyttade till kommunarkivet. Och just ett sådant betyg letade jag efter idag. Och när jag ringde arkivarien fick jag reda på att hon har semester den här veckan. Återkommer nästa vecka. Inte bra eftersom vår före detta elev behöver betygen imorron. Nåja, hon var förstående så jag fick i alla fall inte någon stressklump i magen just därför. Hoppas bara att det finns däruppe. För när det gäller omvårdnadsabetyg som är så gammalt att landstinget stod för utbildningen så finns det i Karlstad på nåt arkiv där. Och då endast betygskatalogen. Så då får det bli utdrag ur betygskatalog. Nåja, det brukar funka det också, det har det i alla fall gjort tidigare. Det är ju trots allt bara katalogen som skall sparas enligt alla bestämmelser. Men nu ska jag inte ta ut någonting i förskott. Det kan ju finnas i kommunarkivet också. Vi får vänta och se.

I och med att jag varit sjuk, har högarna hopat sej på  mitt skrivbord. Det känns då ganska skönt att vara i form för att ta itu med dem så snart som möjligt. Känns snarare lite kul. Det är positivt, definitivt ett tecken på att jag har frisknat till :-D

I övrigt skulle Bellikk stå för middagen idag, vilket han passade på att glömma. Det blev pizza just därför ;-)

I övrigt har jag ingenting att tillägga!

MÖTTI HÄRS!!!!

Hurra för min svärmor som fyller år idag. Hon har uppnått den aktningsvärda åldern av 88 år. De ni småpysar. Där ligger vi i lä :-) Jag hade egentligen tänkt baka en tårta till henne idag, men med tanke på rådande omständigheter (ont i halsen osv.) så tror jag att jag istället använder en färdigköpt botten. Slänga på lite grädde och saker det ska nog fixa sej. och så måste jag köpa choklad att riva över. Ingen tårta till min svärmor utan choklad, så är det bara :-D

I övrigt känns inte halsen riktigt så öm idag, men det är ju inte så långt ut på dagen än heller. Men jag hoppas ju att det är antibiotikan som har kickat in och dödar den otäcka sjukan.

Nej, nu är det kaffe som gäller!

Mötti Härs!

Jaha, nu har jag stannat hemma från jobbet idag. Orkade bara inte mer. Chefen och nya kollegan var rörande överens om att jag behövde hålla mej från jobbet. Så då gjorde jag så. Dessutom har jag idag uppsökt vårdcentralen. Ont i halsen i tre veckor räcker faktiskt. Doktorn förstod detta och skrev ut antibiotika. Så nu skulle det väl vara rena fan om jag inte blir friskt!

I övrigt planerar jag att gratulera min svärmor i morron. Men jag har inte orkat packa paketet ännu. Men i morron så...


Nä nu ska jag vila.

Mött Härs!

Du milde tid vad det  hjälper att sova. Jag sov nästan sju timmar i natt och vaknade mycket piggare än jag varit på länge. Förmiddagen gick som en dans och jag har fått massor gjort. Men sen kom eftermiddagen och idag hade vi personalmöte (en sak som jag inte hade lagt på minnet alls) och när det blev tid för detta bara orkade jag inte mer. Jag hade en liten plan på att smita när klockan började närma sej tjugo över fyra ungefär för att hinna med bussen i alla fall, men jag orkade inte ens tänka tanken på att promenera hela vägen upp till busstationen med nån som helst tidspress. Jag stannade helt enkelt kvar och åkte med nästa buss hem (hade tur också och fick skjuts till bussen). Detta betyder att klockan var nästan sju innan jag var hemma och jag kände att jag inte orkade. För en gångs skull hade Bellikk lyssnat till mej när jag bad honom skala potatis så jag kunde inte strejka och begära hämtpizza. Jag menar när han för en gångs skull hade ansträngt sej. Jaja, nu är maten snart klar och sen ska inte jag röra mej i onödan känner jag. Hoppas i alla fall att jag får sova lika bra inatt. Men om inte halsen slutar värka snart så får de ett nytt besök av mej på vårdcentralen. Det måst ju sluta nån gång, eller hur!

Nåja, jag har i alla fall Cocillana att trösta mej med. Jag är fortfarande ruskigt glad för det. Enda jobbiga är att jag blir så torr i munnen av den. Men det går ju att dricka vatten. Jag har hört att det till och med är nyttigt. Så då dricker jag.

På lördag fyller världens bästa svärmor år, dvs min svärmor. Bellicks mamma. Bano och Mandelens farmor. Lillsessan och lillprinsens oldemor. Hon är bäst på allt för övrigt. Jag har i alla fall köpt en bok till henne. Hon gillar att läsa och deckare ska det vara. Det blev Henning Mankells nya. Bokus är ju fantastiska när det gäller leveranstider. Jag beställde på söndag kväll och hade boken i min hand på tisdag. Så ska det gå till.

Nej, nu börjar potatisen bli färdig så nu tänker jag sätta mej och se om jag orkar svälja lite mat.

Ha det bra alla!

Mötti Härs!

Ok, jag vet att klockan är halv tre på natten och jag är vaken. Men skillnaden är att jag redan har sovit mer inatt än jag gjort någon natt på nära en vecka. Nästan fyra timmar i sträck, det ni :-) Jag vaknade vid dryga klockan ett och hade fruktansvärt ont i halsen. Det var bara att gå upp och ta en treo mot smärtan. Passade på att ta min andra dos cocillana också. Tog ingen när jag gick och la mej för det var för nära inpå den förra dosen. Sen lite slösurfande och en kopp te. Nu är jag redo att lägga mej och sova igen. Jag har hela tre och en halv timme på mej innan jag måste gå upp. Detta känns helt fantastiskt. Hade det inte varit för mitt inflammerade öga hade jag mått omåttligt bra :-D

Nej, nu börjar andra skifter (sovskiftet :-D)

God natt och Mötti Härs!

Jag var på vårdcentralen idag. De konstaterade att min onda hals orsakades av ett virus så det var inte mycket att göra åt. Men farbror doktorn skrev ut Cocillana mot min hosta. Då kanske det finns hopp om att man får sova inatt :-D

Mötti Härs :-D

Jag har fått tillbaka ögoninflammationen. Bara på ena ögat än så länge, men det räcker väl inte skulle jag tro. Det blir nog andra ögat också vad det lider :-(

Mötti Härs :-(

Vad kommer det sej att de nätter man verkligen behöver sova, de nätterna sover man som sämst?

Mötti Härs!