annemira

Lite uppdatering bara. Min hand är bra igen. Ingen allvarlig brännskada alltså. Men ont gjorde det, det är i alla fall säkert. Men ingen anledning till sjukskrivning eller så. Hade visserligen kunnat stå ut med lite extra semester, men det blir i alla fall inte på grund av skadad hand :-D

Nu har jag snart jobbat två (2) veckor efter semestern. Känns fortfarande inte som att jag kommit igång riktigt. Det är märkligt för det brukar ju inte ta en hel dag ens innan allt är som vanligt igen.

I morron fredag kommer Beccaq och hälsar på mej på jobbet innan hon åker till sitt jobb. Ska bli kul att träffa henne igen och få prata ikapp lite. Vi har inte träffats på ett bra tag och det har samlats en hel del prat på hög :-D

Nähä, nu är det bara mötti härs kvar för idag, sen är det bara att gå och lägga sej... senare.

Hej för nu................................................

Jag kokade pasta idag. När jag skulle hälla av vattnet lyckades jag hälla över min vänstra hand. Det gör ont kan jag säja. Det verkar inte vilja gå över heller. Jag satt med handen i en bunke med iskallt vatten hur länge som helst. I alla fall en timme. Men det svider fortfarande. Hoppas det har gått över tills i morron. Blir lite knepigt att jobba annars. Men det kan ju inte hålla på och svida hur länge som helst. Det var trots allt bara kokande vatten över några fingrar. Inte så att handen brann på något sätt. Skiiiiiiit också :-(

Nu är jag inne på andra jobbveckan efter semestern.  Jobbigt att hela semestern är slut. Men idag har jag inte varit ensam på bygget. Kul att ha nån att prata med på fikarasterna. I övrigt har jag inte fått så mycket gjort idag. Vet inte varför men det har varit trögt.

Nähä, nu tänker jag sätta mej och tycka synd om mej själv!

Hej för nu...........................................

Ok, nu har det gått tre dagar efter semestern. Vanligtvis brukar jag då känna att allt är som vanligt igen. Som om jag inte haft nån semester. I år stämmer inte detta riktigt. Dels är jag ensam på jobbet. Det är liksom bara jag i fikarummet och det blir lite väl tyst. Jag fick visserligen besök av lite IT-folk både måndag och tisdag eftermiddag, så då hade jag sällskap vid fikat. Men i övrigt är det ganska tyst och lugnt. Idag har jag börjat städa kontoret. Måste få bort gamla pärmar från tidigare läsår och fixa lite nya som jag ska använda hädanefter. Och så ska jag passa på att kasta lite papper som inte behöver sparas och sortera in sånt som ska in i pärmar och lite så.

Dels kan det inte bli som vanligt igen. Det är en person som fattas. Jag blir påmind om detta varje gång jag tittar på "minnesbordet" som står utanför expeditionen. Jag blir påmind medan jag plockar i mina papper och hittar något litet meddelande från Pippi till Pecialen. Jag blir påmind när jag kollar min mail och ser de jag fått från Storsan om betyg eller nån kurs eller nån kul bild eller filmsnutt eller nån kul vits eller om vad som helst. Jag kommer nog aldrig att ta bort dem. I  morron är det begravning. Jag tänker koppla bort telefonen och  sätta mej vid "minnesbordet" vid tiden för begravningen och titta på fotot och minnas.  Det får bli mitt sätt att hedra Storsan och hennes minne.

Sov gott Storsan, jag firar det liv du levde <3  <3 <3



Hej för nu.............................................

Så är semestern slut då. Imorron börjar jag jobba igen och det är bara att vänta på nästa år. För en gångs skull har semestern gått jättefort, skulle faktiskt önska att jag hade ledigt ett par veckor till. Tidigare har jag inte haft den känslan. Det har i stället varit skönt att ledigheten äntligen har varit över. Men i år har den inte räckt till. Förresten hörde jag att den riktiga sommarvärmen kommer på tisdag. Så då är det väl som det ska. Solen skiner och jag jobbar. Jaja, bara första timmen är gjord så går det i de vanliga gängorna igen. Men just nu känns det lite tungt.

Ha det bra alla semesterfirare!

Hej för nu.......................................................

Ja just det!!! Nu är jag klar med att fixa i svärmors lägenhet. Det tog hela semestern. På måndag börjar jag jobba igen. Ok, jag har väl inte varit hos henne och fixat riktigt alla dagar, men faktiskt de flesta. Jaja, då har jag i alla fall gjort nåt vettigt med min ledighet. Idag var Mandelen och lillsessan med också. Lillsessan hjälpte mej att skura golv. Hon gjorde precis som Cinderella :-D

Ärligt talat är jag ganska trött nu. Kanske ska jag försöka få sova framför TVn ett tag. Gubben är ute och klipper gräsmattan, så jag har ännu chansen!

Så nu får ni ha godnatt, nu väntar soffan på mej!

Hej för nu..........................................

Yesss! Idag mår jag mycke bättre. Vaknade på hyfsat gott humör och huvudet har inte värkt ett dugg på hela dan :-D I morron mår jag nog ännu bättre.

Min dator uppför sej precis som den själv vill. Ibland slår caps lock till utan att jag har tryckt på knappen. Det vet jag med säkerhet eftersom det lyser när jag har tryckt. Jaja, bara ett av livets små mysterium. Finns säkert nån som förstår vad jag gör för tok, men jag orkar inte forska så djupt i det just nu. Får bli nån gång när jag inte får ordning på det över huvud taget.

Nu har jag i alla fall beställt alla fem säsongerna av "mord i sinnet" åt gubben. Tvivlar dock på att han någonsin kommer att titta på dem, men då har han i alla fall möjligheten ;-D

Nä... nog för idag.

Hej för nu...........................................................

Idag vaknade jag ledsen.... sen fick jag ont i huvudet. Hoppas att båda tillstånden går över snart!

Mötti härs !

Nu har det gått tre veckor av min semester och jag känner inte att jag har haft nån alls. Jodå, jag kan ju skylla mej själv när jag bestämde mej för att ordna upp i svärmors lägenhet. Men det hade ju inte blivit gjort efter att svärfar gick bort. Nån gång måste det göras och jag kände att jag måste ta initiativet. Gubben har en benägenhet att skjuta såna saker på framtiden. Nåja, det har i alla fall gett resultat. Nu har jag bara badrummet och köket kvar, sen har hon hela lägenheten nyordnad och nystädad. Det ska bli skönt. Det kan inte vara lätt när man är 86 år gammal, har svårt att gå och ont i både ben och rygg. Dessutom vara så anspråkslös att det nästan inte finns. Då är det nog inte så lätt att hålla efter allt som blir och när det dessutom är massor med grejjer kvar efter svärfar, som inte ens var hans utan tillhörde en förening. Då behöver man nog lite hjälp. Problemet med min svärmor är att hon aldrig, och jag menar aldrig, sätter sig själv och sina behov i första rummet. Jag däremot tycker att hon kunde vara lite mera begärlig och tala om hur hon vill ha det. Då skulle det vara lättare. Nu riskerar jag ju att köra över hennes önskemål eftersom hon hela tiden poängterar att jag inte får komma till henne och städa om det är något annat jag skulle kunna göra. Men hon har också sagt att hon tycker det har blivit bra i lägenheten nu. Så jag tror i alla fall att jag gör det mesta av det rätt. Nåja, en semstervecka kvar, ska väl hinna bli färdig innan jag börjar jobba igen.

Nu på freda kommer sonen hit också, ska bli kul att träffa honom igen, och kanske ha lite tid att sitta ner och prata med honom. Förra gången han kom var precis innan terminslutet och jag hade inte många timmar hemma i vaket tillstånd. Men det visste vi ju i och för sig redan innan han kom.

Jag mår i alla fall ganska bra nu, har ju inte ansträngt mej nåt så jag vet inte hur trött jag blir, men skulle tro att jag är frisk igen i alla fall. Känns så tycker jag.

Nähä, nu får det vara färdigtjatat för idag.

Hej för nu..................................................................

PS. eventuella stavfel bjuder jag på, orkar inte läsa igenom och kolla!
Mötti härs!!!

Idag mår jag bättre, men jag har beslutat mej för att ta det lugnt ett par dagar till bara för att  jag nog behöver vila. Med detta i åtanke har jag tillbringat det mesta av dagen i TV-soffan. Ömsom sovande och ömsom slötittande på TV. Fy busen va mycket dåligt det finns att se på den burken! Men det går som sagt alldeles utmärkt att sova till ;-D

Nähä, vila va de sååå

Hej för nu......................................................

Hah... Det behövde visst bara ha sällskap. När jag tryckte på knappen så la viss båda inläggen ut sig!

Mötti härs :-D

Igår skrev jag ett låååångt (nåja) inlägg och beklagade mej över min svärfars jättesega antikvitet till dator. När jag skulle lägg ut det på bloggen ser allt rätt ut, men det finns ju inte på min blogg när jag går in där och tittar. Därför skriver jag nu lite blablabla för att se om detta går att få ut. I annat fall måste jag nog klaga högljutt. Problemet är att jag inte mår så jättebra idag utan kommer nog troligen att lägg mej i soffan och småsova igen, oavsett hur det går med detta inlägg.

I övrigt hoppas jag att alla mår bra, så kommer jag med längre inlägg när jag mår bättre.

Hej för nu..............................

Om jag någonsin mer klagar på skrivaren vi har på jobbet, att den är långsam menar jag. Påminn mej då om min svärfars skrivare. Min svärfar dog för drygt ett år sen och jag håller för närvarande på att ordna upp i en del papper och annat som han lämnade efter sej. Bland annat hade han hand om ett lokalhistoriskt arkiv och han hade en gammal dator som han använde för registrering och dylikt. Eftersom denna dator är av modellen "hur gammal som helst" dvs. från början av 1990-talet så är det ingen som kan kopiera hans filer till diskett eller usb för hans ordbehandligsprogram och kalkylprogram är av en sort som de flesta av oss har glömt att de ens existerat. Därför har jag tagit på mej att på hans gamla dator av märket COMPAQ Presario 425, skriva ut alla filer som har med detta arkiv att göra. Jag kan tala om att jag håller på att bli lite smått galen. En fil på 8 sidor tog så länge att jag undrade i tur och ordning om papperet var slut (jag hade visserligen precis nyss fyllt på) om skrivaren var trasig eller om jag hade tappat all tidsuppfattning totalt. Jag hann både gå på toa, fixa mej ett par mackor och även äta upp dem innan dessa åtta sidor hade blivit klara. Just nu försöker jag mej på en fil med 17 sidor. Gissa om detta är stressframkallande. Jaja, jag har ju semester så jag kan väl sitta här och vänta.

I övrigt håller jag på och fixar lite i min svärmors lägenhet. Det är desto mera kul. Jag tror till och med att hon gillar det jag gör. I morron ska Mandelen och lillsessan och lillprinsen följa med. Det ska också bli kul.

Jag tänker fortfarande på Storsan hela tiden. Vad jag än gör så kommer tankarna tillbaka till henne. Allt tar sin tid, det vet vi ju. Jag känner dock att söndagens minnesstund var nyttig för mej. Hoppas att flera känner så. Och jag hoppas att UlleBullen känner att vi tänker på honom. Jag har nog aldrig träffat en människa med så mycket styrka och kärlek i sej. Det skulle i så fall vara hans Storsan då.

Pippi min vän, jag saknar dej så oändligt mycket!


Nej nu får det räcka, har flera filer att skriva ut...

Hej för nu.............................

Så har det gått en dag till. Jag kan fortfarande inte fatta det otroliga som har hänt. Jag ser mej omkring. Människor stressar runt och fortsätter sina liv. Och jag har till min egen överraskning också farit runt och gjort saker. Igår var jag hos min svärmor och städade ur hennes vardagsrum. Idag har jag varit och hälsat på Mandelen på jobbet och shoppat lite kläder. Men det har inte gått långa stunder som jag inte har tänkt på Storsan och hur mycket jag saknar henne.

Jag har hela dagen idag tänkt på en dikt jag fick skickat till mej från några släktingar i Kanada. Tyvärr hittar jag den inte. Den handlar i alla fall om att människor man möter sätter avtryck i ens eget liv. Är med och skapar den människa man blir. Jag hade så gärna velat ha den med på min blogg idag. Den beskriver en stor del av vad jag känner för Storsan och vad hon har betytt i mitt liv. Tyvärr verkar jag ha slarvat bort den. Skulle jag hitta den lovar jag att den ska in på bloggen omedelbart.

Det är konstigt i alla fall. Hur oändligt ledsen jag än är, så kan jag inte tänka på Storsan utan att på nåt sätt bli på gott humör. Jag har så många fina minnen, glada minnen... Jag har bara känt henne i fem-sex år, men det känns som om hon funnits i mitt liv alltid.

Nu har det ofattbara hänt. I förrgår kväll fick jag beskedet. Storsan har gått bort. Detta kan inte vara sant. Någon har hittat på det sjukaste av skämt. Jag kan inte förstå, vill inte förstå.....

Åkte in till jobbet igår, mest för att få vara där det fanns andra som delade min sorg och förvirring. Önskade någon skulle komma och säga att det var ett misstag.........

Beccaq kommer också på eftermiddagen, och vi kramas och gråter. Detta kan vi inte förstå.... Storsan som vi övade teckenspråk med, som vi spelade kubb med på personalfesten, som vi bloggade med, som vi hade fest med, som vi hade kul med oavsett var vi befann oss. Storsan som man kunde prata med om allt......

I går kväll satte jag mej vid datorn och tittade på din blogg Storsan. Tittar på alla dina inlägg och läser alla kommentarer du fått. Sen tänker jag skriva nåt, men orden är helt borta....... Kanske för att det inte finns ord för vad jag känner nu..... 

Storsan, min Pippi (en felsägning som blev så rolig med tanke på din passion för solrosfrön), Jag saknar dej redan så otroligt mycket. Det känns så orättvist att du skulle berövas världen vid så unga år. Du som skänkte glädje till så många. Det är så många känslor som väller upp just nu, jag önskar jag kunde sätta ord på dem alla men det går inte. När orden är skrivna så beskriver de inte känslorna i alla fall....  


Sunlinda har tagit initiativ till att vi ska tända ljus i våra fönster ikväll. Jag skickar uppmaningen vidare till dem som inte Sunlinda har nått. Tänd ett ljus för Storsan ikväll klockan 21.00 så att hon vet att vi tänker på henne och saknar henne och att vi alltid kommer att bära henne med oss i våra hjärtan.


Storsan, jag firar det liv du levde!
Din Pecialen