annemira

Visst är det konstigt att man aldrig lär sej. När jag och Bellikk nyss hade flyttat ihop skulle vi dela rättvist på hushållet. Alltså skulle vi turas om att diska. Jag diskade och Bellikk diskade inte dagen efter. Inte heller dagen efter det. Han väntade tills det var full hela köket i disk och då diskade han bara en del av det som skulle diskas. Jaja, det var ett evigt pågående krig angående disken. Det avstannade lite när vi så småningom skaffade diskmaskin. Då blev det lite lugnare på fronten, men ska jag vara helt ärlig så var det tydligen lika besvärligt att plocka i och ur maskinen som det var att diska för hand. Nåväl, vi vande oss och det funkade på nåt vis i alla fall. Nu har diskmaskinen gått sönder. Gissa vad som har hänt. Jo... jag diskar och Bellikk väntar så länge det över huvud taget går med att diska. Ska väl erkänna att jag inte är konsekvent och väntar ut honom utan tar disken även när han till och med sagt att han ska ta hand om den. Problemet är att han inte tar den direkt utan väntar och jag har svårigheter med att få plats att laga mat när diskbänken är full. Så kriget är alltså i full gång igen. Frågan är nu den, eftersom Bellikk anser att diskmaskinen bör kunna lagas, ska jag börja tjata på honom att få maskinen lagad, eller ska jag tjata på honom att det är dags att diska. Har en mycket startk känsla av att inget av alternativen är bra. Tjat funkar inte på Bellikk, han är omöjlig att trötta  ut på det sättet. Det slutar förmodligen med att jag diskar för hand mycket mycket oftare än vad jag skulle ha gjort om bara detta med att turas om hade funkat. Jaja, det är väl inte världens största problem men just nu skulle jag önska att alla bilar och maskiner inte  hade gått sönder. Attans, gillar inte trasiga saker.

Jaja, nu är det söndag kväll och i morron ska jag på kalas till min faster som fyller 100 år, det ni :-D

Mötti Härs!

Oj va länge sen det va jag var inloggad här. Utseendet har ändrats och jag har ingen aaaaaning. Nähä, så går det förstås när man inte är på alerten och hänger med. Men saken är faktiskt den att jag inte har orkat. Det har varit en tung vinter, allt (nåja) som har kunnat gå galet har gjort det. Bilen trasig, håller på att lagas. Det tar tid. Tvättmaskinen, kan inte lagas, måste köpa ny. Har inte råd. Diskmaskinen trasig. Kan lagas. Blir inte gjort. Till och med min elektriska äggkokare som jag har haft i snart trettion år har gått sönder. Då gav jag upp. Men idag har jag suttit och pratat, bland annat om att blogga med två andra, mycket aktivare, bloggare nämligen min dotter Mandelen och hennes kompis Mom on the moon som skriver en fantastiskt bra blogg. Då fick jag lite inspiration till att försöka igen. Sen får vi se om det blir det här inlägget och inget mera, eller om jag kommer igång igen med lite mer frekventa inlägg. Det är något som framtiden får utvisa.

I övrigt har dagen sett ut som följer. Besök hos Mandelen för att tvätta (min tvättmaskin är inte mera som sagt). Gemensam middag med familjen Mandelen och därmed lite samvaro med min ögonstenar Lillsessan och Lillprinsen.  En fin dag med andra ord.

Egentligen har det ju hänt en hel massa sen senaste inlägget, så jag skulle kunna skriva hur mycket som  helst. Men det får bero till en annan dag. Det kanske kan vara ett sätt att hålla igång bloggandet. Att inte skriva om allt i samma inlägg utan spara lite.

I övrigt önskar jag er Mötti Härs :-D