annemira

Idag skulle jag laga fiskgratäng till middag, vilket jag också gjorde. Jag var jättehungrig och såg verkligen fram till denna måltid. Det tog ju ett litet tag med tanke på att man ska skala potatis, göra lite sås, göra potatismos osv. Jag blev hungrigare och hungrigare. När gratängen äntligen var klar var jag inte hungrig längre. Jag mådde illa istället. Typiskt, nu hade jag gått och sett fram emot en god hemmagjord fiskgratäng hela dagen och när den väl var klar så mår man illa. Vad säger man om det. Tja enkelt uttrycks skulle jag vilja säga. FAN!
Nåja, illamåendet kom sig nog av att jag hade hunnit bli överhungrig. Jag var ju ändå tvungen att smaka när jag nu hade lagat maten och då blev jag genast bättre. Men jag fick inte den stund av njutning som jag hade förväntat mig. Kanske lika bra för då hade jag säkert ätit för mycket och mått illa av den anledningen istället. Summan är ju som bekant konstant. Det var väl meningen att jag skulle må illa idag och då var det nog egentligen bättre att må lite illa före maten och det gick över, än att föräta sig och må illa hela kvällen.
Jisses vad smart man kan vara ibland.

Idag har jag suttit och lyssnat till en föreläsning om bland annat tidiga tecken på drogmissbruk. Det var bra, men jag lyckades sätta mig på en otroligt obekväm stol. Inte för att såna där stapelbara stolar som vi brukar ha är speciellt bekväma, så jag passade på att ta en kontorsstol som stod i ett hörn. Trodde jag var jättesmart som såg till att få en mjukare stol. Men aj vad jag bedrog mig. Knöligare stol får man leta efter. Det skulle vara den stol som Bruno gjorde sig av med innan han flyttade till Stockholm. Den kunde man inte sitta lång stund på, men den jag satt på idag är inte långt efter i obekvämhet. Jag har fortfarande obehag i ändan efter den upplevelsen.


Är det inte imponerande hur mycket ord man kan få ut av i stort sett ingenting ;-D Jag har en viss fallenhet för detta måste jag säga. Men nu ska jag visa lite barmhärtighet och sluta dravla.

Hej för nu.................................................

Hej alla! Har ni kommit ihåg att ställa om klockan? I annat fall riskerar ni ju att gå upp för tidigt. Min man har ställt om klockan, men han önskar att han inte hade behövt. Han jobbade nämligen i natt. Han har en viss förmåga att alltid pricka de helger när man ska ställ tillbaka klockan. De gånger man ska ställa fram klockan brukar han istället vara ledig. Jag har försökt tala med honom om det okloka i detta men det verkar inte riktigt gå in. Idag har han dessutom lovat jobba extra på eftermiddan, så jag har som den goda hustru jagt är (hm..) varit tyst som en mus hela dagen. Har suttit vid köksbordet och försökt tillverka en gravdekoration till min svärfars grav. Än så länge ser det rätt bra ut. Måste bara skaffa lite ljung eller liknande så är mästerverket klart. Hoppas att det blir brukbart i alla fall. Hur som helst tycker jag det är kul att pyssla med lite såna saker. OK missförstå mej inte, jag är definitivt inte den pyssliga typen, men lite skapande är väl alltid kul.



Nähäpp! Nu ska jag umgås med min man i ca 45 minuter, sen åker han och jobbar. Jag däremot ska ha en skön söndag eftermiddag alldeles för mig själv. Tänker inte göra mer än jag har lust med och sen sova gott inatt medan maken fortfarande jobbar ,för att imorron vakna pigg och utvilad inför en ny arbetsvecka. Ja det är i alla fall föresatsen. Att jag sen är trött igen redan innan jag hinner duscha klart är väl en annan sak.

Nä... nu får det räcka för idag:-D

Hej för nu..............................................................

Idag har vi haft personalmöte. Konstigt att det alltid lyckas dra ut på tiden. Till en början gick det bra, inga långa diskussioner om nånting nästan. Men så kom vi till den sista punkten Övrigt. Det var då det började. Det skulle vara förbjudet att börja diskutera den kommande budgeten när jag helst av allt vill åka hem. Sen kom vi naturligtvis in på marknadsföringen av skolan osv, osv. Det är klart att det måste ta lång tid. Men Becca hade bilen idag, så vi behövde i alla fall inte vänta på nästa buss. Skönt. I övrigt rullar saker och ting på som vanligt. I morron ska jag förresten följa med SP1 till aulan för att se på en film. Ett välkommet avbrott i vardagslunken. På eftermiddagen är jag ensam på expeditionen så då är jag kanske värd en utflykt på förmiddagen.

Konstigt att man har vissa saker kvar i huvuet oavsett hur mycket man än försöker tänka på annat. Jag syftar såklart på mina ögon och den kommande operationen. Det går inte att glömma bort det. Inte än i alla fall. kanske om det dröjer innan jag får tid hos läkaren. Men jag vet inte. Kommer nog inte att glömma bort det i alla fall. Det känns kanske lite onödigt spännande måste jag säga. Jaja, jag vägrar låta detta styra mitt liv nu. Jag ser ju i alla fall tillräckligt för att kunna fungera som det är fortfarande och det finns ingen anledning att sörja över något som förmodligen aldrig kommer att hända. Men jag måste erkänna att jag tycker ögonen känns mera trötta nu än jag kan minnas det kändes före jag fick beskedet. Förmodligen är det bara min stressade hjärna som tycker att mina ögon är trötta.





Det är föresten inte bara mina ögon som är trötta, hela jag är trött. Jag tror jag ska gå och lägga mig. Det kommer förmodligen att leda till att jag vaknar aptidigt i morron, men så be it. Jag får väl titta på TV till det blir dags att gå till jobbet. Det kanske är nåt jättebra att se vid den tiden.

Hej för nu...................................

Idag har jag varit ledig från jobbet och istället varit i Karlstad hos optikern. För en tid sen blev jag undersökt av företagssköterskan och skulle få nya terminalglasögon bekostade av arbetsgivaren. Jag hade förhandlat fram att jag skulle få lägg till med egna medel så jag skulle få kombinerat teriminal och läsglasögon.  Eländet är ju annars så dyrt så alla möjligheter man har att få ner kostnaden är ju välkommen. Men det blir inte alltid som man tänkt. Optikern tittar mig i ögonen och konstaterade att jag förmodligen har grå starr. Det blev inga glasögon, det blev en remiss till ögonläkare istället. Om hans diagnos är rätt blir det operation. Känns lite kluvet just nu. Det är naturligtvis positivt att det är en åkomma som går att åtgärda och min syn ska då bli mycket bättre, men jag ser inte alls fram mot att behöva operera ögonen. Lite av en chock måste jag säga.

Grå starr (Katarakt)

Foto: Maud Leindahl
Grå starr, katarakt, innebär att ögats lins blir så grumlig att synen försämras. Kontakta ögonläkare om synen försämras, konturer och färger försvagas, om du lätt blir bländad, ser dubbelt och/eller får svårt med avståndsbedömningen. Grå starr utvecklas långsamt. Om du behöver opereras sätts en konstgjord lins in.
(Vårdguiden, Stockholms läns landsting)


OK, mina ögon är inte så grumliga ännu och om min optiker hade rätt kommer jag att opereras ganska snart så det lär de nog inte hinna heller. Men just nu vet jag inte om jag önskar att han hade fel, för då slipper jag opereras. Eller om jag ska anse det vara bra eftersom operation kommer att förbättra min syn avsevärt.

Jaja, ikväll har jag i alla fall haft mina barnbarn här. Det räddar min dag kan jag säga. De är bäst i världen, så det så!

Hej för nu..................................................................

Idag har jag lyckats med bragden att glömma tvätta kläder. Jag brukar alltid tvätta på lördag så att kläderna hinner torka tills måndag så jag har nåt att sätta på mig när jag ska till jobbet. Men inte idag. Jag kanske ska börja läsa boken jag fick låna av Bruno, "Bättre minne steg för steg" heter den... tror jag. Jag minns inte så noga. Men jag är i alla fall nästan helt säker på att jag vet var den är nu. Jag hade boken i två veckor först utan att veta var jag hade lagt den. Nu har den i alla fall kommit fram och jag tror mig veta var jaghar lagt den.  Nåväl, jag vägrar börja tvätta nu när klockan är nästan imorron. Det får bli det första jag gör när jag vaknar istället. Kläderna torkar nog innan måndag morron i alla fall:-)

Idag fick jag iväg filen till CSN!!!! Tack du snälle kille på IST support. Vad skulle jag ha gjort om inte han hade funnits? Börjat gnaga på skrivbordet i ren desperation kanske. Han är i alla fall min favoritkille just nu. Felet var inte så stort heller, men vad är det för tröst i det när jag inte fick filen att fungera. Men nu är detta glömt. Jag satt i stället och softade på mitt fortfarande prydliga kontor. Saker och ting flötpå bra och ännu har inte pappershögarna tornat upp sig. Detta är en enormt skön känsla kan jag tala om, ifall nån nu undrade.

En bra dag med andra ord. Jag hann till och med gå in till fotografen och ta bilder till mitt nya ID-kort. Mitt gamla gick ut i söndags upptäckte jag i måndags, så det är väl hög tid nu då. På torsdag hoppas jag hinna in på banken och beställa ett nytt. Till och med vädret var fint när jag knallade iväg till bussen i eftermiddag.





När jag klev av bussen sen så träffade jag på Maja med familj. Hon meddelade mig att hon hade badat i morron. De kom direkt från badhuset och så var hon hungrig och berättade för mig att de minsann skulle till Burger King. Maja är en mycket bestämd liten dam. Kan dagen ha slutat bättre för mormor? Knappast!

Hej för nu......................................................

Jag vill att den teknik jag är beroende av i mitt arbete ska fungera. När det inte gör det blir jag inte speciellt glad. För drygt en månad sen höll jag på med rapportering till CSN, vilket inte ville bli som det skulle och jag fick sitta i timmar i telefonkö både till CSN och IST för att komma till deras support. Nåväl, efter flera dagars krångel fick vi det hela till att fungera och jag kunde skicka rapporter, eleverna fick sina studiebidrag och alla var nöjda. Nu trodde ju jag i min enfald att eftersom vi hade fått det till att fungera en gång, så skulle det kunna fungera igen, men aj vad man kan bedra sig. Idag skulle jag skicka en ny rapport, men då begriper inte systemet att jag har gjort ändringar, så filen kommer ut med 0 poster, när det ska vara 3. PANIK!!!!!!!  En av dem är i och för sig inte panik, eftersom eleven i fråga är registerad vid vår skola. Ändringen handlar i dennes fall om ändrad studieväg. Det är värre i det andra fallet. En ny elev som ännu inte hunnit rapporteras. Kommer inte rapporten in i tid så får vederbörande inte något studiebidrag. Det brukar inte vara speciellt populärt måste jag säga. En hel del tid kommer i så fall att gå åt till att förklara varför bidraget uteblivit och att skylla på data och maskiner är inte det mest psykologiska i sådana fall. Vare sig det är sant eller inte så vill inte folk veta av något sådant och går vidare i trygg förvissning om att någon (i det här fallet jag) har misskött mitt arbete och är dessutom helt olämplig att administrera bidrag i allmänhet och deras bidrag i synnerhet.  Skiiiit också, jag har bättre användning för min tid än att sitta i telefonkö och sen försöka förklara för någon stackars krake vad mitt problem är. Det är särskilt svårt eftrsom inga felmeddelanden kommer upp och inget annat som kan ge en fingervisning om vad som är felet. Det står bara 0 poster i filen. Killen jag pratade med idag, fattade inte alls vad jag försöker förklara för honom. Han blev till sist tvungen att lära mig hur man tar en bild av skärmen och lägger den i en wordfil, så jag kunde maila den till honom. Det räckte förresten inte heller, för jag fick ett mail tillbaka att jag ska ta fler bilder och skicka till honom.  Nåv'äl mitt herrskap, det sparar jag till imorron. Stämmer mina farhågor så får jag väl sitta och krångla med detta i morron också, om det räcker. FY BUBBLAN säger jag bara. Men jag fick i alla fall lära mig hur man tar en bild av skärmen:-)

Förresten är mitt kontor så jätteprydligt och fint nu. Jag vågar knappt jobba, för då stökar jag väl till igen. Måste försöka att kasta allt som jag kan kasta med en gång och inte lägga det i nån hög. Och det som inte kan kastas ska genast in i pärm eller mapp, eller skickas till någon direkt också. Jisses vad jag ska ha ett prydligt kontor..... om  jag nu gör som jag säger.

Min stol gick förresten sönder idag. Ett av hjulen åkte av när jag skulle till att sätta mig, höll nästan på att trilla i golvet. Men bara nästan. En plastdetalj gick tvärs av vid hjulets fäste. Nu gäller det bara att komma på var stolen är köpt så man kan beställa ett nytt hjul. Jag förmodar att det inte är någon direkt standard på dessa hjul, så det är nog bäst att köpa hjulet där stolen är köpt. Nu måste jag sitta på kollegans gamla stol och den passar mig inte alls, jag är hela tiden rädd för att ramla i golvet. Nåväl, man vänjer sig väl snart. Jag lär nog få sitta på den ett tag för som sagt, hjulet är inte beställt och dessutom är vår vaktmästare på älgjakt. Och ingenting kan få gå före älgjakten. Jag kan ju i alla fall försöka klura ut  vart stolskrället är köpt, är det kanske Order invest eller............ nähäpp, jag tänker inte fundera på det ikväll. Det får bli i morron (kanske medan jag sitter i telefonkö till support). Lagad blir i alla fall stolen inte förrän efter det att vaktmästarn har jagat färdigt. Så de så!


Idag kom förresten våra kalendrar för nästa år som vi beställde för ett par veckor sen. Jag fick en sprillans ny filofax, med pärm och allt. KUL

Hej för nu........................................................................

Har precis kommit hem från Madelene där vi varit och firat Brunos födelsedag. Trevlig kväll! Bruno blev firad av både stora och små. Maja lade beslag på honom direkt, han var bara tvungen att lägga sig på golvet och titta på film tillsammans med henne, och han måste ju sitta bredvid henne när vi fikade. Och hon var naturligtvis en ovärderlig hjälp när han skulle öppna paket. Visst är det skönt med de små som inte hymlar med känslorna. Hon har saknat honom och visade tydligt att hon var glad att han var tillbaka.
Madelene och barna hade gjort en jättefin tårta. Den var knallgrön. Mycket god. Melenie hade gjort ett konstverk i akvarell på papper från rulle. Fantastiskt fin.


I morron har jag semester. Inte så mysigt som det låter, ska på begravning.

Hej för nu............................

Idag, när jag satt på jobbet och sorterade papper som blivit liggande hittade jag några gamla anteckningar från ett möte vi hade för kanske ett år sen. Jag tror mötet handlade om utbildningens kvalitetsäkring eller något annat lika tungt, men vi hade kommit in på utbildningens betydelse. Jag hade skrivit "hur gör man ungdomarna medvetna om lärandets betydelse". En sextonåring beter sig ofta som om skolan går de för någon annans skull, och när de är klara med den då är de fullärda. De kanske utbildar sig till ett yrke och tror att de är klara när de tagit studenten. Vad de inte är medvetna om är att man aldrig kan sluta lära. På ett eller annat sätt är man tvungen att forstätta lärandet. Kanske man har utbildat sig till sitt drömyrke, men man måste ändå, hur mycket man än fått med sig från utbildningen, forsätta lära sig. Både genom fortbildning och genom erfarenheter. Den dag man sätter sig ner och tycker att man nått alla mål, då börjar man dö. Nu menar jag inte att man bokstavligen dör när man t. ex skaffat sin utbildning och lyckats få jobbet man drömde om. Rest alla resor man talade om när man var tonåring, när man skaffat familj och vad man nu hade satt upp för mål med sitt liv. Det jag menar är att man inte får sluta sätta upp mål åt sig själv. Jag tror att den dan man har nått upp till alla mål och känner sig färdig, att man inte behöver söka fler svar, när man slutar att ha saker kvar att sträva mot. Det är då tristessen börjar sätta in på allvar, och den förpestar hela tillvaron. Så se till att skaffa nya mål när ni uppnått de ni redan satt upp. Det behöver inte vara märkvärdiga saker. Men jag tror att i alla fall något av målen måste vara uppnåeliga. Det kan vara något så jordnära som att anlägga en ny rabatt i trädgården. Eller så kan det vara något så högtflygande som att slå nya rekord av något slag. Det är i alla fall någonting att drömma om, och jag tror ju att alla mål börjar som en dröm.

I övrigt kan jag meddela att jag beslutat mig för att Bruno får Thaikyckling till middag på sin födelseda för det går fort att laga till. Jag har ordnat så att jag kan sluta lite tidigare den dagen också så vi ska nog hinna äta i lugn och ro innan vi vandrar iväg till Madelene för kaffekalas.



OK! Nu tror jag att jag har svamlat nog för idag.

Kul att du har hittat min blogg Ulrika!


Hej för nu.................................

Fy busen! Folk dör som flugor in min släkt nu. Först dog två mostrar i början av året, Greta och Elsa. Sen i juni dog min svärfar. För en dryg vecka sedan dog min mammas kusin Kirsten och i förrgår en annan av hennes kusiner Ralph. Alla dessa var visserligen gamla människor, 80+ hela bunten, men det känns tråkigt i alla fall. Det är alltid för tidigt för den enskilde individen. Det spelar nog ingen roll om de hade varit 180+. Ralph, mammas kusin som dog i förgår, bodde och levde i Kanada, Edmonton Alberta närmare bestämt. Vi har inte träffat honom öga mot öga på 30 år, men vi har hållit kontakt med brev.

Ja, jag säger som jag brukar;

Jag väljer att fira det liv du levt, sov gott Ralph.




And now.... something completely diffrent.....
som Monty Python brukade säga.

På onsdag kommer Bruno hit på besök. Det första sen han flyttade. Han ska flyttstäda säger han, men jag tror han vill komma hit för att bli firad på sin födelsedag som infaller på torsdag. Och han kommer att lyckas med detta. Vi ska fira honom har vi tänkt. Det blir tårta och kaffe och familjesammankomst. Kul. Nu gäller det bara att komma på vad vi ska göra för mat den dan. Jag jobbar ju som vanligt och kommer inte hem förrän vid dryga klockan fem. Vad kan man laga för mat som är fantastiskt gott och tar ca 30 sekunder att göra? Det är med andra ord en omöjlig uppgift. Han yrade visserligen om ärtsoppa, pannkaka och varm punch, men jag är skeptiskt. Ärtsoppa sätter vanligtvis fart på magen på folk och jag kan tänka mig kuligare födelsedagsfirande än att köa till toan.

På jobbet har jag kommit så långt nu att jag ska städa mitt kontor. Idag bar jag in pappersförstöraren till mig. Jag satt halva dagen och körde papper till remsor. Man kan ha mer kul var som helst. Nåväl, nu är det gjort, men jag har kvar maskinen inne hos mig ifall jag skulle hitta nåt mer som måste förstöras. Som tur är har hela ungdomsgymnsiet lov den här veckan och risken att någon skulle sakna maskinen är mer eller mindre obefintlig. Så nu är det annemira som förstör papper i parti och minut. Hoppas i alla fall att jag får mera gjort i morron. Becca ska ta bilen i morron och jag får åka med så vi beslutade oss för att klockan sex var en bra tid att åka på. Då har man ett par timmar på morronen då det är absolut ingen som stör. Telefonen brukar inte börja förrän tidigast klockan åtta nu när det inte är några sjukanmälningar från eleverna att vänta.

Nähäpp! Nu får det vara nog för idag.

Hej för nu...............................

Tänk, det börjar faktiskt kännas som om det är möjligt att komma ikapp på jobbet. Jag har släpat efter med det mesta ända sen jag kom tillbaka efter semestern i somras, men äntligen ser man en ände på eländet. Missuppfatta mig inte, jag älskar mitt jobb, men det känns inte så kul, när man hela tiden så att säga jobbar i motvind. Hur mycket jag än har ansträngt mig har det blivit mer och mer som släpat efter, men nu har jag helt plötsligt fått se ett slut på de värsta högarna. Kanske jag kan ta och vika av en dag till att städa kontoret i slutet av nästa vecka. Man har ju förhoppningen om en lugn vecka när de flesta andra är på älglov. Oavsett om jag har rätt eller fel, är det i alla fall en skön känsla just idag, och det tänker jag njuta av, så det så.

Idag har Mandelen och familjen varit här på besök, vi åt middag tillsammans. Maja är hur härlig som helst, specielt när hon tog mig i upptuktelse för att jag sa till hennes moppa (morfar). "Det är faktiskt min moppa" sa hon.  Så det var ingen idé jag kom där och trodde jag hade något att säga till om. Hon har mer och mer blivit Moppas lilla tös:-)
Markus tog sig däremot tid att flirta hejdlöst med mormor, tryggt sittande i mammas knä kan man ju kosta på sig detta. Sköna ungar, mormor blir alldeles varm....






Nähä, nu får det vara nog för idag!

Hej för nu....................

Visst är det märkligt. Flera gånger under dagen har jag tänkt, ja detta kan jag skriva om i min blogg ikväll. Nu är det kväll och jag sitter framför datorn, men inga ord kommer farande, i alla fall inte om det jag tänkte på dan idag. Man får väl tänka tillbaka, vad har hänt idag. En bra sak som har hänt är att de nycklar som en arbetskamrat tappade i fredags har hittats. Ett gruslass föll från hans skuldror tror jag. Det är alltid jobbigt när nycklar kommer bort. 

En annan av mina arbetskamrater fick ett jobbigt besked idag och även om man inte är direkt involverad så blir man påverkad. Hur kan man visa att man bryr sig om? Man vill inte tränga sig på, men samtidigt vill man tala om att man finns där om man behövs. Jag tänker lite extra ikväll på henne och hennes familj.

Vad har hänt mera? Jovisst ja, jag var ju på syntest hos företagssköterskan. Min syn var något av det märkligaste hon har sett sa hon. Dels ser jag jättebra när jag läser med båda ögonen och har mina glasögon på, dels ser jag som en hök med det högra ögat när jag har glasögonen på. dels är jag närapå lika blind som en mullvad på det vänstra ögat med glasögonen på. Utan glasögon ser jag ungefär lika dåligt som med glasögon på det vänstra ögat, mendan jag på det högra ögat ser ännu sämre än det vänstra. Förvirrat, ja det tyckte sköterskan också och tyckte synd om min hjärna som skulle få ihop allt detta till en tolkbar bild. Inte undra på att jag har mycket ont i huvudet! Det var i alla fall såpass märkligt att jag inte kunde få min remiss för nya terminalglasögon förränn hon hade kollat upp vissa saker. Jaja, det gäller att utmärka sig på något sätt.



Idag fick jag ett brev från Karlstads universitet. De erbjöd mig gå en kurs jag redan gått, dock gjorde jag inte sista deltentan. (Den krockade med en annan tenta). Tja, det kan kanske vara därför  jag fick brevet, som en påminnelse menar jag.  Näpp, jag tänker inte göra färdigt den kursen, det var en kurs jag läste för nöjes skull och har inte minsta betydelse för min utbildning i övrigt. Men jag måste erkänna att jag gärna skulle anmäla mig till nån annan kurs, om bara tid funnes.
Nej! Nu får det räcka för idag.

Hej för nu......................