annemira

Idag flyttar Bruno. Jag har litegrann sett fram emot en lugn dag för mig själv, men hur man än vrider och vänder på saken så flyttar Bruno.... till Stockholm. Det är många mil dit. Javisst, han kommer garanterat att trivas jättebra där, rent av fantastiskt bra, men mamma får ju inte se sin lille son så ofta längre (ok, han är vuxen och allt det där, men man har ju på nåt vis vant sej det senaste året när han har bott på gångavstånd). 

Det är väl i alla fall typiskt att allt måste ske samtidigt. Bruno måste flytta idag, det finns ingen annan dag att välja på. Eirik har jobbat de dagar Bruno har haft möjlighet och Bruno var tvungen åka till Oslo på jobb i fredags och kom inte tillbaka förränn i dag på morronen. Til råge på allt så lyckades han försova sig, så han kom inte med den första bussen på morgonen. Han ringde när klockan var halv åtta, precis när bussen skulle gå. Då hade han just vaknat. Nåväl, det gick en annan buss kvart i nio, så det blev bara en dryg timmes försening. Nu är de i alla fall på väg. Jag har inte hört av dem någonting, så då räknar jag med att allt är som det ska. Jag får väl höra så småningom skulle jag tro.

Jag är lite lessen idag i alla fall. En släkting, min mammas kusin, dog igår. Vi har väl inte haft den tätaste kontakten, men hon har i alla fall varit en av de sista av de riktigt gamla. Åttiosex år han hon bli, hon fyllde i somras. Då träffade jag henne, det var sista gången jag såg henne. Då var hon glad och livad, och verkade inte vara det minsta färdig med livet. Det tycker jag är skönt, bara för att man börjar bli gammal måste man inte ge upp.




Jag väljer att fira det liv du levde, sov gott Kirsten!




Hej för nu................................................