annemira

När jag var liten brukade jag sitta på golvet i köket. Eller sitta och sitta, var det något jag inte kunde så var det ju att sitta stilla. Jag brukade hoppa hage på den orange-bruna plastmattan i köket. Jag brukade lyssna på radio med mamma. Eller kasettband med Carola eller Herreys. Lyssnade man på Herreys, så betydde det föresten att pappa snart skulle komma hem. Det bara var så. Han gillar inte Herreys nämnvärt tål att tilläggas.

Jag minns hur jag stod i fönstret med någon, antingen pappa eller mormor, och tittade på när mamma följde Brollan till lekis. Det var mörkt ute, och de genade över ängen. Ängen som idag är en gräsmatta tillhörande parhusen som poppade upp. Jag minns att jag tyckte det verkade så spännande. Förskolan liksom. Jag kommer ihåg att Brorsan talade om för mig att han var sex år och jag var tre år. Han var alltså dubbelt så gammal som mig.

När jag var barn fick jag bestämma vad jag ville ha till frukost. Stackars mamma, inte nog med att hon gick upp i ottan för att hinna med att fösa iväg oss till skolan, hon var tvungen att laga till två sorters gröt också. Jag skulle ha vetemjölsgröt. "Plattgröt" med socker och mjölk. Punkt slut och gärna klumpar. Mamma misslyckades aldrig. Sen gick hon upp och väckte oss. "God morgon god mooorgon" sjöng hon och klappade i händerna. De där klappen var det absolut värsta jag visste. Sängen är så väldigt bekväm på morgonen.

När jag var barn lekte jag hela tiden. I alla fall minns jag det så. Jag hade aldrig tråkigt, för jag älskade att vara ensam med mig själv. jag var i lekstugan, i snön, åkte skidor, lekte på rummet, lyssnade på musik. ritade och bara tänkte och fantiserade.

Jag har inte ett enda dåligt minne från min barndom. Löjligt lycklig helt enkelt. Klart att jag hade sorger och tråkigt ibland, men aldrig, aldrig onaturligt dåligt. Man kan undra hur det gick ihop. Pengar var inte det som det fanns mest av, säkert som skatten och döden kliade sig både mamma och pappa i huvudet mer än en gång för att få det att gå ihop. Många gånger tror jag mamma. likt mig, kände sig både fel och frustrerad. Det gör man ju. Men aldrig, aldrig lät hon oss barn komma nära de där negativa vibbarna. Vi var, och fortfarande är, innerligt bortskämda med trygghet. Det finns ingen som skulle gå genom elden för oss, med lättare steg än just mamma.

Av mamma har jag lärt mig massor. Jag har lärt mig ödmjukhet, omsorg, moral och att med öppna ögon betrakta världen. Likt mamma är jag svårimponerad, men dömmer inte ut någon innan de visat sig förtjäna det. Min mamma är klok av naturen, intelligent och vis sådär som de var förr i tiden. Ni vet vad jag menar.

Jag vet i alla fall...

Hoppas du vet det själv också.

Mamma <3