annemira

Jag har gett mej själv en ny utmärkelse. Dagens satkärring, det är jag det. Dessutom dagens tjatkärring tillika gnatkärring. Alltihopa för att en stackars kollega råkar vara sjuk. Eller egentligen inte det heller, det handlar snarare om en dålig start på min arbetsdag. Jag gillar att komma till jobbet, plocka av mej ytterkläderna, byta till mina kära inneskor, sätta på datorn, knalla iväg till personalrummet och ställa in min lilla matlåda i kylen. Allt i lugn och ro. Därefter är jag redo att möta dagen och alla som vill mej något. Idag blev det inte riktigt så. Först och främst möts jag av en stängd dörr till expeditionen. Jaja, täkte jag, den vikarierande kollegan har väl blivit försenad, sånt händer så det var inte mer med det. Men väl innanför dörren. Jag hinner banne mej inte få av mej vantarna förrän det började. Telefonen ringer, sju (7) personer står i dörröppningen, alla vill ha nycklar, upplysningar, scheman och fan vet allt och det med det samma. I telefonen var den vikarierande kollegan som meddelar att hon är sjuk och inte kommer till jobbet idag. Chefen skulle vara i Karlstad hela dagen och dörröppningen full av folk som ville ha hjälp med allt. Då kom satkärringen flygande så jag fräser åt dom att vänta tills jag fått av mej jackan i alla fall. Förlåt alla, men det var inte direkt nån drömstart på dagen. Nåväl, till slut har jag lyckats få till det så att alla är nöjda (eller... nåja) och jag hinner i alla fall dra efter andan en gång. Sen är det bara att kasta sej på telefonen som ringer igen, och igen och igen. Gissa om satkärringen hade att göra. Jag måste nästan hålla i mej för att inte blir alltför otrevlig. Efter en timme och en kvart fick jag tid att gå till kylen med min matlåda. Så var det all sjukfrånvaro som skulle föras upp på tavlan och in i böckerna. Sen var det posten som skulle sorteras och delas ut. Hela förmiddan gick åt till allt sånt som jag vanligtvis inte brukar behöva göra och när jag behöver göra det så tar det inte hela förmiddagen. Satkärringen höll igång, men lugnade sej faktiskt så småningom. Bortåt klockan halv tolv hade hon mer eller mindre gett sej av och tur var väl det för då kom det en kille och skulle lära oss på expeditionen hur man handskas med vår nya skrivare/kopiator/fax/skanner. Tala om att pricka in rätt dag, när det bara var en av tre på plats, en som dessutom inte var på sitt bästa humör. Nåväl, killen var trevlig och jag fick en hel del bra information så satkärringen drog sej mer och mer tillbaka. Tur var väl det för sen skulle jag sätta igång en klass. I annat fall hade väl de stackarna fått känna på satmaran också. Blev dessutom ett ganska trevligt sorti därifrån när min mobil ringde. Min ringsignal är nämligen lillsessan som ropar på mej, "mojmoj kom"  ropar hon. Det drogs lite på munnarna kan man säga. Trevliga ungdomar :-D

Efter lunch kom L från IT-avdelningen och skulle fixa lite med våra datorer. En elev hade varit inne hos mej och talat om att skrivaren i biblioteket samt en av datorerna inte fungerade och jag hade meddelat IT per helpdesk, men för säkerhets skull talade jag om det för L också itifall att hon inte hade läst meddelandet. Tur var väl det, för hon hade inte hunnit se det. Hon fixade med lite annat först och skulle till att gå när jag sög tag i henne igen och berättade igen om skrivare och dator i biblioteket. så hon hade inte en chans att glömma det. Jag hann faktiskt tjata på henne en gång till innan hon gick. Hon sa visserligen att jag fick tjata, men hur kul är det att höra samma sak om och om igen. Det brukar vara ett säkert sätt att få folk att glömma. Men därmed var jag även tjatkärring idag. Jag måste dock säga att L tog mitt tjat med glatt humör vilket underlättar för mej när jag granskar mitt samvete, tror inte jag förstörde dan helt för henne i alla fall :-D

Eftermiddagen har annars varit ganska lugn. Telefonen har inte ringt ihjäl sej, inte alls många samtal faktiskt och nästan inte något var till mej, skööönt! Jag har istället haft god tid att gnata över dagen och mitt eget dåliga humör. Därmed har också gnatkärringen anlänt. Dan har med andra ord varit fylld av kärringar. Det värsta är att alla dessa kärringar är jag och jag har i ärlighetens namn ingen annan än mej själv att skylla. Jag har nog också sett helt galen ut också. Lärare B kom faktiskt och frågade om han skulle komma och sitta på expeditionen ett tag i eftermiddag, han hade tid sa han. Då hade faktiskt kärringarna svårt för att komma fram. Man blir ju glad när man får sån uppmärksamhet. Så nu är alla kärringarna borta och kvar är bara vanliga Annemira med allt vad nu det kan betyda :-D Och i morron ska jag på kalas hos min lillsessa som fyller 4 år och då ska jag bara var mormor :-D

Nej, nu får det räcka

Hej för nu.....................................................................................