annemira

Nu har det ofattbara hänt. I förrgår kväll fick jag beskedet. Storsan har gått bort. Detta kan inte vara sant. Någon har hittat på det sjukaste av skämt. Jag kan inte förstå, vill inte förstå.....

Åkte in till jobbet igår, mest för att få vara där det fanns andra som delade min sorg och förvirring. Önskade någon skulle komma och säga att det var ett misstag.........

Beccaq kommer också på eftermiddagen, och vi kramas och gråter. Detta kan vi inte förstå.... Storsan som vi övade teckenspråk med, som vi spelade kubb med på personalfesten, som vi bloggade med, som vi hade fest med, som vi hade kul med oavsett var vi befann oss. Storsan som man kunde prata med om allt......

I går kväll satte jag mej vid datorn och tittade på din blogg Storsan. Tittar på alla dina inlägg och läser alla kommentarer du fått. Sen tänker jag skriva nåt, men orden är helt borta....... Kanske för att det inte finns ord för vad jag känner nu..... 

Storsan, min Pippi (en felsägning som blev så rolig med tanke på din passion för solrosfrön), Jag saknar dej redan så otroligt mycket. Det känns så orättvist att du skulle berövas världen vid så unga år. Du som skänkte glädje till så många. Det är så många känslor som väller upp just nu, jag önskar jag kunde sätta ord på dem alla men det går inte. När orden är skrivna så beskriver de inte känslorna i alla fall....  


Sunlinda har tagit initiativ till att vi ska tända ljus i våra fönster ikväll. Jag skickar uppmaningen vidare till dem som inte Sunlinda har nått. Tänd ett ljus för Storsan ikväll klockan 21.00 så att hon vet att vi tänker på henne och saknar henne och att vi alltid kommer att bära henne med oss i våra hjärtan.


Storsan, jag firar det liv du levde!
Din Pecialen