Typiskt!
Visst är det typiskt. Jag blev erbjuden att följa med samhällsprogrammet till Stockholm på studiebesök nästa vecka. Resa på torsdag och hem igen på fredag. Torsdagkvällen var ett teaterbesök inbokat. Det hade varit jättkul. Men Bellikk fyller ju 60 år på torsdag så det känns inte helt läge just de dagarna. Han tyckt ju att vi alltid skulle kunna skjuta på födelsedagen, men det är ju lite väl sent påtänkt. Vi har ju redan bestämt oss för kalas den helgen och det är lite för omständigt att flytta alltihop till tre veckor senare, vilket är nästa helg Bellikk är ledig. Det blir väl påsk också skulle jag tro. Men oavsett var det jättekul att bli tillfrågad. Jag blev jätteglad. '
En annan sak som gjorde mej glad idag var att min faster ringde. Hon som fyllde 100 år den första mars. Hon höll på och gick igenom alla presenter och ville dubbelkolla att hon fått en schal från oss, vilket hon hade. Det är ordning på krutgumman. Man önskar att man är litegrann lik henne i alla fall.
Nä nu får det räcka för idag. Lägger även med en bild på ett vårtecken. Jag har inte sett några än, men inom en överskådlig framtid kommer de fram på vägarna. Det är ett vårljud man hör då, och Bellikk kommer att köra på denna till jobbet så länge säsongen varar.
Mötti Härs!
En annan sak som gjorde mej glad idag var att min faster ringde. Hon som fyllde 100 år den första mars. Hon höll på och gick igenom alla presenter och ville dubbelkolla att hon fått en schal från oss, vilket hon hade. Det är ordning på krutgumman. Man önskar att man är litegrann lik henne i alla fall.
Nä nu får det räcka för idag. Lägger även med en bild på ett vårtecken. Jag har inte sett några än, men inom en överskådlig framtid kommer de fram på vägarna. Det är ett vårljud man hör då, och Bellikk kommer att köra på denna till jobbet så länge säsongen varar.
Mötti Härs!
Nybaka kake mmmm.............
Idag har jag haft en helt ok dag. Inte mycket särskilt har hänt, det har rullat på bara. Visserligen lyckades Bano ringa precis när alla, och jag menar alla, tyckte att de ville mej något. Men det gick bra i alla fall. Han väntade tålmodigt medan jag hjälpte folk, han till och med hjälpte mej att hitta det engelska namnet på en kurs. En av våra elever ville ha sitt betyg översatt till engelska, och jag hade missat att skriva den engelska titeln på kursen i systemet när det skulle in. Blev väl störd av något, telefon eller nåt. Kanske jag rent av bara var okoncentrerad och skrev den svenska titeln bara för att jag inte tänkte. Men nu är det gjort och det behöver inte göras igen. Hurra!
Ett par saker har ju varit lite speciella idag. Syrran kom med en hel massa kake till mej och Mandelen. Det är fest när man har kake i frysen. Och det är inte mycket som kan slå nybakad kake med ost till kaffet. Mmmmm.....
Sen får jag besök i kväll också. Det är också trevligt. Som tur är har jag nybakad kake att bjuda på till kaffet :D
Nähä, nog nu...
Mötti Härs!
Ett par saker har ju varit lite speciella idag. Syrran kom med en hel massa kake till mej och Mandelen. Det är fest när man har kake i frysen. Och det är inte mycket som kan slå nybakad kake med ost till kaffet. Mmmmm.....
Sen får jag besök i kväll också. Det är också trevligt. Som tur är har jag nybakad kake att bjuda på till kaffet :D
Nähä, nog nu...
Mötti Härs!
Takdropp eller ragnarök.... det är frågan!
Jahapp, så har man tagit sej igenom en måndag igen då. Vädret är så fint som man kan önska och solen värmer faktiskt. Takdropp och några kala fläckar på trottoarerna. Vägen är helt bar, i alla fall E18. Det är nästan så man kan tro på ett slut på denna vinter. Jag för min del har varit helt övertygad om att detta var Finbulvintern, bara att vänta på Ragnarök. Men nu börjar jag istället tro att det har varit en ovanligt snörik och kall vinter som varat alldeles för länge. Takdropp, hurra! (Onödigt kallt om nätterna är det förstås, men man får väl inte allt på en gång är jag rädd)
I övrigt har det inte hänt nå mycket alls. Internet krånglar på jobbet vilket komplicerar arbetet en del eftersom en del saker måste göras via nätet, men förhoppningsvis är det åtgärdat tills i morron. Får väl ligga på IT enheten annars. De blir nog glada om man ringer och tjatar, tror ni inte :-D ... nähä inte det!
Nähä, nu får det vara nog för nu........
Mötti Härs!
I övrigt har det inte hänt nå mycket alls. Internet krånglar på jobbet vilket komplicerar arbetet en del eftersom en del saker måste göras via nätet, men förhoppningsvis är det åtgärdat tills i morron. Får väl ligga på IT enheten annars. De blir nog glada om man ringer och tjatar, tror ni inte :-D ... nähä inte det!
Nähä, nu får det vara nog för nu........
Mötti Härs!
Brrr...........
Fy vilken dag. Jag har frusit hela dan, trots att det har varit mer än tjugo grader på kontoret. Min migrän har hållit i sej och inte en enda tussilago har jag sett. Hoppas morgondagen blir bättre. Utan migran och kyla så kanske jag nöjer mej med lite takdropp i avsaknad av tussilago.
Mötti Härs!
Mötti Härs!
Tussilago tack!
Nu har vi städat färdigt i arkivet. Skönt! Nu har det blivit dags att försöka städa mitt kontor. Konstigt att det ska samlas så mycket på mitt skrivbord när jag inte är där. Jaja, så är det i alla fall. Resten av veckan ska jag försöka röja upp inne hos mej och sen får det vara nog med städandet för ett tag. Nu är det det vanliga jobbet som måste komma i första hand. Det får väl gå det med.
Sen kan jag upplysa om att jag inte alls gillar att ha migrän :-( Dessutom har jag fått mer än nog av snö och kyla. Nu vill jag ha tussilago i dikena.... jag vill i alla fall ha diken. Inte snöplogkanter, just de!
Mötti Härs!
Sen kan jag upplysa om att jag inte alls gillar att ha migrän :-( Dessutom har jag fått mer än nog av snö och kyla. Nu vill jag ha tussilago i dikena.... jag vill i alla fall ha diken. Inte snöplogkanter, just de!
Mötti Härs!
Dammigt
Idag har jag städat i arkivet. Nu känner jag alldeles dammig. Tur att man inte städar så ofta därinne. Då skulle man ju känna sej dammig jämt. Nä, nu är det nog dags att duscha :-D
Mötti Härs!
Mötti Härs!
100 år
Idag har jag varit på 100-årskalas. Det ni! Och födelsedagsbarnet, min faster, var den piggaste av allihop. Hon är difinitionen av en krutgumma :-D
Förutom det stora i att min faster fyller år idag, så var det också trevligt att få träffa en massa släktingar som man aldrig ser annars. Till och med släktingar som jag inte visste fanns. Eller jag vet ju att de finns, men jag känner dem inte. Det blir väl lite långt ut i släkten för att jag ska orka hålla reda på dem. Men kul att ses och i ett sånt här sammanhang är det ju lite extra kul också.
Nähä, nu får det räcka för nu!
Mötti Härs ;-D
Förutom det stora i att min faster fyller år idag, så var det också trevligt att få träffa en massa släktingar som man aldrig ser annars. Till och med släktingar som jag inte visste fanns. Eller jag vet ju att de finns, men jag känner dem inte. Det blir väl lite långt ut i släkten för att jag ska orka hålla reda på dem. Men kul att ses och i ett sånt här sammanhang är det ju lite extra kul också.
Nähä, nu får det räcka för nu!
Mötti Härs ;-D
Att man aldrig lär sej...
Visst är det konstigt att man aldrig lär sej. När jag och Bellikk nyss hade flyttat ihop skulle vi dela rättvist på hushållet. Alltså skulle vi turas om att diska. Jag diskade och Bellikk diskade inte dagen efter. Inte heller dagen efter det. Han väntade tills det var full hela köket i disk och då diskade han bara en del av det som skulle diskas. Jaja, det var ett evigt pågående krig angående disken. Det avstannade lite när vi så småningom skaffade diskmaskin. Då blev det lite lugnare på fronten, men ska jag vara helt ärlig så var det tydligen lika besvärligt att plocka i och ur maskinen som det var att diska för hand. Nåväl, vi vande oss och det funkade på nåt vis i alla fall. Nu har diskmaskinen gått sönder. Gissa vad som har hänt. Jo... jag diskar och Bellikk väntar så länge det över huvud taget går med att diska. Ska väl erkänna att jag inte är konsekvent och väntar ut honom utan tar disken även när han till och med sagt att han ska ta hand om den. Problemet är att han inte tar den direkt utan väntar och jag har svårigheter med att få plats att laga mat när diskbänken är full. Så kriget är alltså i full gång igen. Frågan är nu den, eftersom Bellikk anser att diskmaskinen bör kunna lagas, ska jag börja tjata på honom att få maskinen lagad, eller ska jag tjata på honom att det är dags att diska. Har en mycket startk känsla av att inget av alternativen är bra. Tjat funkar inte på Bellikk, han är omöjlig att trötta ut på det sättet. Det slutar förmodligen med att jag diskar för hand mycket mycket oftare än vad jag skulle ha gjort om bara detta med att turas om hade funkat. Jaja, det är väl inte världens största problem men just nu skulle jag önska att alla bilar och maskiner inte hade gått sönder. Attans, gillar inte trasiga saker.
Jaja, nu är det söndag kväll och i morron ska jag på kalas till min faster som fyller 100 år, det ni :-D
Mötti Härs!
Jaja, nu är det söndag kväll och i morron ska jag på kalas till min faster som fyller 100 år, det ni :-D
Mötti Härs!
Hej igen!
Oj va länge sen det va jag var inloggad här. Utseendet har ändrats och jag har ingen aaaaaning. Nähä, så går det förstås när man inte är på alerten och hänger med. Men saken är faktiskt den att jag inte har orkat. Det har varit en tung vinter, allt (nåja) som har kunnat gå galet har gjort det. Bilen trasig, håller på att lagas. Det tar tid. Tvättmaskinen, kan inte lagas, måste köpa ny. Har inte råd. Diskmaskinen trasig. Kan lagas. Blir inte gjort. Till och med min elektriska äggkokare som jag har haft i snart trettion år har gått sönder. Då gav jag upp. Men idag har jag suttit och pratat, bland annat om att blogga med två andra, mycket aktivare, bloggare nämligen min dotter Mandelen och hennes kompis Mom on the moon som skriver en fantastiskt bra blogg. Då fick jag lite inspiration till att försöka igen. Sen får vi se om det blir det här inlägget och inget mera, eller om jag kommer igång igen med lite mer frekventa inlägg. Det är något som framtiden får utvisa.
I övrigt har dagen sett ut som följer. Besök hos Mandelen för att tvätta (min tvättmaskin är inte mera som sagt). Gemensam middag med familjen Mandelen och därmed lite samvaro med min ögonstenar Lillsessan och Lillprinsen. En fin dag med andra ord.
Egentligen har det ju hänt en hel massa sen senaste inlägget, så jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Men det får bero till en annan dag. Det kanske kan vara ett sätt att hålla igång bloggandet. Att inte skriva om allt i samma inlägg utan spara lite.
I övrigt önskar jag er Mötti Härs :-D
I övrigt har dagen sett ut som följer. Besök hos Mandelen för att tvätta (min tvättmaskin är inte mera som sagt). Gemensam middag med familjen Mandelen och därmed lite samvaro med min ögonstenar Lillsessan och Lillprinsen. En fin dag med andra ord.
Egentligen har det ju hänt en hel massa sen senaste inlägget, så jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Men det får bero till en annan dag. Det kanske kan vara ett sätt att hålla igång bloggandet. Att inte skriva om allt i samma inlägg utan spara lite.
I övrigt önskar jag er Mötti Härs :-D
Slut på julledigheten
Å nu är julledigheten slut. Ja, jag har faktiskt jobbat i två dagar redan. Skönt att vara tillbaka i de vanliga rutinerna igen. I morron onsdag ledig (naturligtvis, det är ju helgdag) torsdag jobbar jag och några få, fredag kommer alla lärare och på måndag eleverna. Sen är det bara att köra. Snart är det studenten ;.D
Mötti Härs!
Mötti Härs!
Julledigheten börjar :-D
Sisådärja, nu har jag jobbat färdigt för i år. Ledig i två hela veckor. Jag tror knappt det är sant. Visserligen ser huset ut som om det har varit krig mellan två orkaner här, men jag har numera tid att ordna upp saken i lugn och ro. Fantastiskt. Men det är klart. Känner jag mej själv rätt så hittar jag säkert på något som gör att jag i alla fall måste hålla på och fixa och dona ända in på julaftons morron. Men den dagen den sorgen. Just nu inbillar jag mej att jag ska plocka och städa i lugn och ro under några dagar och kan möta julen utan att vara helt utsliten och helst av allt vill sova.
Men nu är det fredag kväll den 18 december. Jag tänker bara sitta i soffan och slappa, hela kvällen. Inte göra ett enda nyttigt handtag. Så det så :-D
Mötti Härs!
Men nu är det fredag kväll den 18 december. Jag tänker bara sitta i soffan och slappa, hela kvällen. Inte göra ett enda nyttigt handtag. Så det så :-D
Mötti Härs!
Julledigheten börjar :-D
Sisådärja, nu har jag jobbat färdigt för i år. Ledig i två hela veckor. Jag tror knappt det är sant. Visserligen ser huset ut som om det har varit krig mellan två orkaner här, men jag har numera tid att ordna upp saken i lugn och ro. Fantastiskt. Men det är klart. Känner jag mej själv rätt så hittar jag säkert på något som gör att jag i alla fall måste hålla på och fixa och dona ända in på julaftons morron. Men den dagen den sorgen. Just nu inbillar jag mej att jag ska plocka och städa i lugn och ro under några dagar och kan möta julen utan att vara helt utsliten och helst av allt vill sova.
Men nu är det fredag kväll den 18 december. Jag tänker bara sitta i soffan och slappa, hela kvällen. Inte göra ett enda nyttigt handtag. Så det så :-D
Mötti Härs!
Men nu är det fredag kväll den 18 december. Jag tänker bara sitta i soffan och slappa, hela kvällen. Inte göra ett enda nyttigt handtag. Så det så :-D
Mötti Härs!
Tjejjen med sinne för affärer :-D
Lillsessan har bott hos mej sen igår. Idag har hon och jag lagat mat och så bjöd vi hit hennes familj på middag. Det var då hennes sinne för affärer visade sej. Hon tog nämligen betalt för att de skulle få sätta sej vid bordet och äta. Den tjejjen kommer att gå långt. Det är jag övertygad om. Hon tog nämligen betalt en gång till när vi kokat kaffe och skulle bjuda på äpplekaka med vaniljsås. Ingen fick sätta sej vid bordet förrän de betalat. Hon var ganska rimlig i priserna måste jag dock påpeka. Nio kronor kostade kalaset, oavsett vad man åt och om det var vuxen eller barnportion.
I övrigt har jag haft migrän hela dagen, men kanske eventuellt håller det på att ge med sej nu. Vet inte säker ännu men det är i alla fall tillåtet att hoppas. Fast jag är inte så väldigt mycket optimist. Men jag har ju mediciner jag kan ta. Önskar bara att jag inte behöver.
I morron är jag ledig från jobbet. Skulle egentligen varit ledig förra måndan. (Kompledig eftersom vi hade öppet hus på jobbet förra lördagen) Men det passade mej bättre att vara ledig denna måndan i stället. Ledig är jag i och för sej bara från jobbet. Det är en hel del saker jag ska hinna med så det passade ju ypperligt att jag fick lite komp att ta ut.
Nähäpp! Nu är det bara Mötti Härs kvar, sen kan man gå och lägga sej :-D
I övrigt har jag haft migrän hela dagen, men kanske eventuellt håller det på att ge med sej nu. Vet inte säker ännu men det är i alla fall tillåtet att hoppas. Fast jag är inte så väldigt mycket optimist. Men jag har ju mediciner jag kan ta. Önskar bara att jag inte behöver.
I morron är jag ledig från jobbet. Skulle egentligen varit ledig förra måndan. (Kompledig eftersom vi hade öppet hus på jobbet förra lördagen) Men det passade mej bättre att vara ledig denna måndan i stället. Ledig är jag i och för sej bara från jobbet. Det är en hel del saker jag ska hinna med så det passade ju ypperligt att jag fick lite komp att ta ut.
Nähäpp! Nu är det bara Mötti Härs kvar, sen kan man gå och lägga sej :-D
En stilla undran bara!
Är Svante utstuderat söt eller bara knäpp?
Här ligger han i alla fall och gosar med en dörrstopp i form av en kattunge med snuttefilt :-D
Mötti Härs!
Här ligger han i alla fall och gosar med en dörrstopp i form av en kattunge med snuttefilt :-D
Mötti Härs!
Tiden
Tiden är en konstig företeelse. Vi har alla olika syn på den. Hur ser tiden ut egentligen. För en massa år sen satt vi några stycken och diskuterade hur vi föreställer oss tiden, som metafor. Jag föreställer mej tiden som en tillplattad spiral. Den går i cirkelrörelser, men den är inte en rund ring. Man kommer ju aldrig tillbaka till där man varit tidigare. Därför är det en spiral. Så ser jag det i alla fall.
Bano däremot sa att han såg tiden som en lång ost. Enligt honom är tiden en enda långt flöde som går spikrakt frammåt. Men det är inte en tunn linje för då skulle ingenting nånsin kunna hända. Det som förr beskrevs som en ost har numera blivit en lång korv. Tiden är väl korvskinnet då, och så händer saker inuti. En del av tiden, t ex. ett år kan man skära som en korvskiva och titta på. Han var ockås inne på ett tåg. Det rusar framåt och livet händer inne i tåget.
Jag har haft den här diskussionen med många genom åren. Många pratar om cirklar. Andra pratar forsar vindar och allt möjligt. Vore intressant att höra hur ni föreställer er tiden. Snälla, låt mej få veta i en kommentar :-D
Bano däremot sa att han såg tiden som en lång ost. Enligt honom är tiden en enda långt flöde som går spikrakt frammåt. Men det är inte en tunn linje för då skulle ingenting nånsin kunna hända. Det som förr beskrevs som en ost har numera blivit en lång korv. Tiden är väl korvskinnet då, och så händer saker inuti. En del av tiden, t ex. ett år kan man skära som en korvskiva och titta på. Han var ockås inne på ett tåg. Det rusar framåt och livet händer inne i tåget.
Jag har haft den här diskussionen med många genom åren. Många pratar om cirklar. Andra pratar forsar vindar och allt möjligt. Vore intressant att höra hur ni föreställer er tiden. Snälla, låt mej få veta i en kommentar :-D
Kvällsreflektion
Med tanke på att jag ska upp klockan fyra så borde jag i alla fall fundera på att gå och lägga mej!
Mötti
Mötti
Tuttar, rattar, boobisar, pattar, puppar, bröst.....
Kärt barn har många namn. Men oavsett vad vi kallar dem så vet alla vad vi menar. Och vi är ganska rädda om dem, oavsett vad vi kallar dem och hur de ser ut och om vi är nöjda med dem i övrigt eller inte. Vi vill inte att det ska hända dem något. Därför är det så viktigt att vi bidrar med det lilla vi kan. Jag vill gärna berätta min historia här och nu, så kanske ni förstår vad jag menar.
Den 2 oktober var jag kallad till mammografi. Jag kallas med ungefär ett och ett halvt års mellanrum. Det är en förmån vi har och som jag tycker är fantastiskt bra. Det var långt ifrån första gången jag kallades och det har aldrig varit några bekymmer. Man åker dit, betalar avgiften, blir röntgad och åker hem. När det har gått några veckor, ofta har man nästan glömt att man varit iväg, så kommer det ett brev från landstinget. I brevet står det att det har inte varit något konstigt med bilderna på mina bröst. Då har man tacksamt noterat detta, och mer eller mindre glömt det hela. Den här gången blev det lite annorlunda.
Redan efter knappt en vecka kom brevet. Och det stod inte som vanligt i det, utan de ville att jag skulle komma tillbaka för en andra undersökning. I det papper man får med sej från den första undersökningen står att man kan bli kallad till vidare undersökning och att det inte behöver betyda att man har någon elakartad förändring i bröstet. Men man vet ju att det också kan vara elakartat. Jag blev alltså kallad till en uppföljande undersökning onsdagen den 21 oktober 2009 eftersom de "För att på ett tillfredsställande sätt kunna bedöma din nyligen genomförda mommografiundersökning behöver den kompletteras med ytterliga några bilder och eventuellt ultraljud". Tusen tankar gick genom huvudet när jag läste beskedet. Sen hängde jag upp mina känslor på det som stod i papperet jag fick vid första undrsökningen. Det måste inte vara elakartat. Det måste inte vara något alls eftersom bilderna kan vara suddiga. De kanske hade slarvat och blandat ihop bilderna. Ja, jag hittade på hur många anledningar som helst till varför jag blivit kallad en gång till. Samtidigt hängde det över mej som en stor våt filt. Det kan också vara så att jag har en elakartad tumör i mitt bröst. Jag bestämde mej i alla fall för att inte tala om för någon att jag blivit kallad tillbaka. Ville inte oroa någon i onödan.Tids nog skulle jag i så fall bli tvungen att berätta för mina nära och kära. Bara Bellikk visste. Det gick inte att undvika, han var med när jag öppnade brevet så det var lite svårt att låtsas att det inte kommit.
Under veckan som gick tills det var dags att åka in på den uppföljande undersökningen hann jag gå igenom alla möjligheter. Tänkte på alla som fått diagnosen bröstcancer och tagit sej igenom den med livet i behåll. Men det gick inte att undvika att tänka på dem som inte klarat sej. Som inte längre lever. Som dog av sjukdomen. Tack och lov känner jag fler som klarat sej än som inte klarat sej, men jag bestämde mej i alla fall för att jag inte har tid att dö nu. Men innan dess hade jag i alla fall insett att detta var en möjlighet, om det nu visade sej att jag hade bröstcancer. Men jag har alldeles för mycket att leva för. Alldeles för mycket jag vill uträtta innan det är dags. Nyfiken är jag också så jag vill vara med så länge som möjligt och se mina barnbarn växa upp. Men om jag inte fick vara med...... Så gick tankarna, runt runt.
Så var det till slut dags att åka in till Karlstad för undersökning och att få besked. Sov inte så mycket den natten så det var inte nån risk att jag skulle försova mej och missa bussen. Tog mej iväg och var på sjukhuset i mycket god tid, men det var på något sätt lugnande att vara där. Så blev det så småningom min tur och det visade sej att de sett en liten liten prick i mitt vänstra bröst och doktorn behövde en bild till för att kunna bedöma om det var något oroväckande eller ej. Fördelen med återbesöket är att då får man besked direkt. Jag fick beskedet att det inte gick att säkert säja vad det var i alla fall, så de skulle göra ett ultraljud också. Efter det ytterligare en bild och därefter ännu en följt av ännu en bild. Jag fick veta att de ännu inte sett något som såg konstigt ut. Faktiskt såg de ingenting på ultraljudet, och inte heller på röntgenbilderna. Tack och lov. Efter fem bilder och ett ultraljud fick jag beskedet att jag kunde åka hem. De kunde inte hitta något alls. Att de tagit så många bilder var för att eftersom doktorn hade på de första bilderna sett en liten prick, stor som ett knappnålshuvud, så var de tvugna att kolla extra noga för att kunna säga att det inte är någon förändring. Och för att vara på den riktigt säkra sidan blir jag kallad igen om tre månader. Om de hittar pricken igen vid den undersökningen ska de ta ett vävnadsprov. Med andra ord, om pricken finns där då så måste den inte vara elakartad i alla fall. Det finns många möjliga orsaker i så fall. Nu känner jag mej glad och lättad, och lugn. Skulle det ändå visa sej vara något elakartat, har de hittat det i ett tidigt stadium, och jag har alla chanser att ta mej igenom det hela med livet i behåll. Alla möjligheter, och det för att idag har forskningen nått så långt att man kan upptäcka förändringar i tid. Och tack vara att människor skänker en liten slant var, kan forskningen fortsätta och man kan förfina metoder för diagnos och behandling. Överlevnaden ökar. Visst är det fantastiskt.
Den 2 oktober var jag kallad till mammografi. Jag kallas med ungefär ett och ett halvt års mellanrum. Det är en förmån vi har och som jag tycker är fantastiskt bra. Det var långt ifrån första gången jag kallades och det har aldrig varit några bekymmer. Man åker dit, betalar avgiften, blir röntgad och åker hem. När det har gått några veckor, ofta har man nästan glömt att man varit iväg, så kommer det ett brev från landstinget. I brevet står det att det har inte varit något konstigt med bilderna på mina bröst. Då har man tacksamt noterat detta, och mer eller mindre glömt det hela. Den här gången blev det lite annorlunda.
Redan efter knappt en vecka kom brevet. Och det stod inte som vanligt i det, utan de ville att jag skulle komma tillbaka för en andra undersökning. I det papper man får med sej från den första undersökningen står att man kan bli kallad till vidare undersökning och att det inte behöver betyda att man har någon elakartad förändring i bröstet. Men man vet ju att det också kan vara elakartat. Jag blev alltså kallad till en uppföljande undersökning onsdagen den 21 oktober 2009 eftersom de "För att på ett tillfredsställande sätt kunna bedöma din nyligen genomförda mommografiundersökning behöver den kompletteras med ytterliga några bilder och eventuellt ultraljud". Tusen tankar gick genom huvudet när jag läste beskedet. Sen hängde jag upp mina känslor på det som stod i papperet jag fick vid första undrsökningen. Det måste inte vara elakartat. Det måste inte vara något alls eftersom bilderna kan vara suddiga. De kanske hade slarvat och blandat ihop bilderna. Ja, jag hittade på hur många anledningar som helst till varför jag blivit kallad en gång till. Samtidigt hängde det över mej som en stor våt filt. Det kan också vara så att jag har en elakartad tumör i mitt bröst. Jag bestämde mej i alla fall för att inte tala om för någon att jag blivit kallad tillbaka. Ville inte oroa någon i onödan.Tids nog skulle jag i så fall bli tvungen att berätta för mina nära och kära. Bara Bellikk visste. Det gick inte att undvika, han var med när jag öppnade brevet så det var lite svårt att låtsas att det inte kommit.
Under veckan som gick tills det var dags att åka in på den uppföljande undersökningen hann jag gå igenom alla möjligheter. Tänkte på alla som fått diagnosen bröstcancer och tagit sej igenom den med livet i behåll. Men det gick inte att undvika att tänka på dem som inte klarat sej. Som inte längre lever. Som dog av sjukdomen. Tack och lov känner jag fler som klarat sej än som inte klarat sej, men jag bestämde mej i alla fall för att jag inte har tid att dö nu. Men innan dess hade jag i alla fall insett att detta var en möjlighet, om det nu visade sej att jag hade bröstcancer. Men jag har alldeles för mycket att leva för. Alldeles för mycket jag vill uträtta innan det är dags. Nyfiken är jag också så jag vill vara med så länge som möjligt och se mina barnbarn växa upp. Men om jag inte fick vara med...... Så gick tankarna, runt runt.
Så var det till slut dags att åka in till Karlstad för undersökning och att få besked. Sov inte så mycket den natten så det var inte nån risk att jag skulle försova mej och missa bussen. Tog mej iväg och var på sjukhuset i mycket god tid, men det var på något sätt lugnande att vara där. Så blev det så småningom min tur och det visade sej att de sett en liten liten prick i mitt vänstra bröst och doktorn behövde en bild till för att kunna bedöma om det var något oroväckande eller ej. Fördelen med återbesöket är att då får man besked direkt. Jag fick beskedet att det inte gick att säkert säja vad det var i alla fall, så de skulle göra ett ultraljud också. Efter det ytterligare en bild och därefter ännu en följt av ännu en bild. Jag fick veta att de ännu inte sett något som såg konstigt ut. Faktiskt såg de ingenting på ultraljudet, och inte heller på röntgenbilderna. Tack och lov. Efter fem bilder och ett ultraljud fick jag beskedet att jag kunde åka hem. De kunde inte hitta något alls. Att de tagit så många bilder var för att eftersom doktorn hade på de första bilderna sett en liten prick, stor som ett knappnålshuvud, så var de tvugna att kolla extra noga för att kunna säga att det inte är någon förändring. Och för att vara på den riktigt säkra sidan blir jag kallad igen om tre månader. Om de hittar pricken igen vid den undersökningen ska de ta ett vävnadsprov. Med andra ord, om pricken finns där då så måste den inte vara elakartad i alla fall. Det finns många möjliga orsaker i så fall. Nu känner jag mej glad och lättad, och lugn. Skulle det ändå visa sej vara något elakartat, har de hittat det i ett tidigt stadium, och jag har alla chanser att ta mej igenom det hela med livet i behåll. Alla möjligheter, och det för att idag har forskningen nått så långt att man kan upptäcka förändringar i tid. Och tack vara att människor skänker en liten slant var, kan forskningen fortsätta och man kan förfina metoder för diagnos och behandling. Överlevnaden ökar. Visst är det fantastiskt.
Därför kommer jag återigen med uppmaningen. Skänk en slant till rosabandetinsamlingen. Det kan gå till på många olika sätt, t ex. köp ett rosa band. Bl.a apoteket säljer dem. Ni kan också gå in på Majsan och mammas rosa bandetinsamling. Där kan man skänka en valfri summa pengar. Det behövs inte mycket, bara vi hjälps åt.
Ha det bra alla, eller som jag brukar säga
MÖTTI HÄRS!
Ett inlägg
Ok, Becca! Här är ett nytt inlägg. Inte för att jag har nåt att skriva om men i alla fall. Jag ska på dop imorron. Beccaq har bjudit mej på lillkillens dop :-D Ses i morron Becca.
Förresten kan jag meddela att ordet för dagen är ORIGAMI. Bellikk har till och med kallat katten för detta.
Nä, jag har faktiskt inget att skriva om.
Mött Härs!
Förresten kan jag meddela att ordet för dagen är ORIGAMI. Bellikk har till och med kallat katten för detta.
Nä, jag har faktiskt inget att skriva om.
Mött Härs!
"... jag ser dej..."
Natten mellan lördag och söndag bodde lillsessan hos mej. Det har hon gjort tidigare så det var inte något nytt. Det passade utmärkt också med tanke på att Bellikk jobbade så jag var ensam. Kul med lite sällskap. Detta medför förstås att jag måste ansvar för eldandet i pannan också. Detta vet lillsessan också så det är inga problem. Men bara för säkerhets skull sa jag till henne att om hon vaknade på natten och jag inte var där så behövde hon inte bli rädd för jag bar bara och la ved i pannan och skulle komma tillbaka med en gång. Lillsessan förstod att jag skulle komma tillbaka, men hon var inte helt säker på att hon gillade idén att jag inte var där när hon vaknade. Nåväl, det blev inte mera sagt om detta. Så gick vi då och la oss. Ljuset ovanför sängen var tänt och hon la sej tillrätta med mjukisdjuret i famnen. Plötsligt tar hon tag i mej och säger "nu är ljuset på och jag ser dej, då är jag inte rädd". Ok, det kvittar om det hade blivit minusgrader inne och man hade kunnat åka pulka i trappan. Och det kvittar att lampan lyste mej i ögonen. Mormor var varm ända in i hjärteroten. Och lillsessan frös inte heller. Vad ska man då krångla och elda hela natten för. Bättre att ligga stilla i sängen och sova. Så det gjorde vi, lillsessan och jag.
Mötti Härs! <3
Mötti Härs! <3
Grattis Bano :-D
Så var det Banos dag idag då. 33 års sen hamnade jag på BB och fick mitt första barn. Jisses vad rädd jag var. En helt riktig baby som jag skulle ha ansvaret för. Detta var stort. Faktiskt det största som hänt i mitt liv. Att för första gången få hålla i det där lilla knytet som man satt till världen. Det är nåt man aldrig glömmer. En helt perfekt liten människa som är beroende av mej. Så jag hade väl rätt att vara lite rädd. Men med facit i hand har jag lyckats. Han växte upp till en fin människa och jag är otroligt stolt över min lille parvel som blivit stor och vuxen. Men vad hjälper det, han förblir min lille kille i alla fall. Och nånstans inne i den där vuxte mannen finns han kvar, det är jag helt övertygad om.
Nåväl. jag önskar dej allt gott och en fin födelsedag!
GRATTIS BANO :-D
Kramar från Mamma
Nåväl. jag önskar dej allt gott och en fin födelsedag!
GRATTIS BANO :-D
Kramar från Mamma
