annemira

Nu är det lite, lite spännande att vara annemira. När jag var på gastroskopin fick jag order om att äta medicin så att jag är symtomfri, men jag ska heller inte äta mer än jag måste. Det betyder att jag nu, när jag är symtomfri, ska minska på dosen. Gillar inte riktigt att riskera bli dålig igen, men jag förstår ju också att det inte är till nytta för någon annan än pillertillverkaren om jag överdoserar.  Mitt problem är närmast, hur tusan ska jag komma ihåg att ta medecinen när det inte blir lika varje morron. Nu ska jag pröva med ett piller varannan dag. Nu måste jag vara tillräckligt vaken innan jag åker till jobbet så jag vet om jag ska ta piller eller ej. Hittills har det ju varit att vara tillräckligt vaken för att ta piller. Nåväl, blir väl nån sorts vana detta också. Om det dessutom funkar och jag inte blir dålig så ska jag minska dosen ytterligare. Då kan man börja och tala om att man behöver var vaken.

På tal om vaken så är jag konstigt trött. Har väl inte sovit som allra bäst de senaste nätterna. Först var det ju så uschligt kallt att man nästan inte vågade somna av rädsla för att frysa fast i kudden, sen när man började elda blev det istället så hunnans varmt att det inte gick att sova då heller. Kanske därför jag känner mej som om jag inte orkar resa mej från stolen och gå till soffan och sätta mej igen. Blir väl att jag får sitta kvar framför datorn och surfa istället, i alla fall tills jag uppammat tillräckligt med ork för att gå och lägga mej. Men det kommer att ta tid är jag rädd... hmmm!

OJ! Nu hör jag skrammel från köket. Jag tror minsann att gubben håller på att plocka ur diskmaskinen... om jag sitter alldeles still och tyst kanske han fyller den på nytt och kanske till och med sätter igång den. Det vore grejer det :-D Gubben var förresten iväg till Karlstad idag med motorcykeln. Det skulle göras nån service på den. Han körde en omväg också för att han tyckte molnen såg lite mindre regntunga ut åt det hållet än om han skulle ha kört raka vägen. Det resulterade i att han var tvungen att stanna och söka skydd under en gran. Det regnade och haglade visst nåt alldeles kopiöst ett tag. Men han fick i alla fall tid att sitta där och filosofera och han passade också på att tycka lite synd om sig själv. Men han erkände att han egentligen hade det ganska bra. Han har sina ljusa stunder den mannan :-D

Nähänä... nu har jag babblat nog för den här gången.

Hej för nu..................................