Utmaningen

Ok, då var det dags för utmaningen då. Den jag fick av Pippi, även kallad Storsan, igår.

Här kommer alltså 7 sanningar om annemira.

1. Jag har aldrig ätit på McDonalds. Skulle tro att jag är en av mycket få vuxna svenskar som lyckats undvika detta, men det är ett faktum. Det har inte från början varit nåt mål men allt efter att tiden går har det blivit lite kul. Tycker egentligen inte att det är så svårt att låta bli heller eftersom hamburgare inte är favoritfödan direkt.

2. När jag går hemifrån måste jag alltid vända efter att jag gått ut och kolla att dörren är låst. Spelar ingen roll om jag är 100% säker på att jag låst, jag måste vända om och kolla i alla fall.

3. När jag var liten lurade Kalles farfar i mej att jag åt huggorm. Eftersom jag trodde på allt den mannen sa så var jag länge övertygad om att jag faktiskt hade ätit huggorm. Numera har jag landat i övertygelsen om att jag istället hade ätit kokt gädda eller nåt liknande. Saken är nämligen den att jag avgudade den mannen och sa han att huggorm var gott så tyckte jag att huggorm var gott oavsett om det var kokt gädda jag åt.

4. Jag kollar alltid i postlådan varje gång jag går förbi den, oavsett dag i veckan och vilken tid på dygnet det är. Man kan ju aldrig veta, posten kanske har extrautdelning av utbetalningsavier nån natt när ingen ser.

5. Jag har blivit jagad av en älg. En kväll för några år sen när jag var på väg hem efter att ha hälsat på min svärmor blev jag plötsligt upphunnen av en älg. Det var den gången jag sprang fort, vilket inte hör till vanligheten. Jestanes va rädd ja ble. Mandelen och hennes kompis var på fritidsgården och skulle komma den vägen när de skulle gå hem, så jag ringde och varnade dem. Ingen av dem fick gå ensam. De fick sällskap av en kille i deras klass som inte var rädd för älgar. Han kanske kunde springa fort i vanliga fall också. De såg i alla fall ingen älg så de ansåg ju att jag var onödigt hispig. Kan var att de hade rätt.

6. Jag är född med navelsträngen två varv runt halsen. Enligt min mamma var det bara en barnsköterskas snabbhet som gjorde att jag inte ströps. Kanske är det därför som jag inte orkar ha något som blir för tätt inpå halsen. Polokrage är inte att tänka på, och inte andra tröjor som är "för trånga" i halsen.

7. När jag och gubben gifte oss blev vigseln som den värsta komedi. Vi gifte oss i ett gammalt skolhus nästan granne med där jag växte upp. Prällen hade skaffat ett portabelt altare och tagit med sig kantorn och styrt och ställt värre. Vi kom dit och tågade in, släkten var på plats och prästen stod med ryggen mot oss. Vad han gjorde vet jag inte, han kanske bad, eller också övade han på talet. Då kom jag på att ringen låg kvar i bilen. Av  nån anledning hade vi lagt den i min handväska, gubben kanske trodde han skulle tappa bort den. Jag talade viskande om för honom i alla fall att ringen var kvar i bilen. Han vänder sig om och under en kort stund trodde jag han skulle tåga iväg ut. Det gjorde han nu inte utan han viskade samma upplysning till sin best man, som gick ut och lyckades hitta ringen, komma in  och ge den till gubben innan prällen hunnit vända sig om. Snabb kille. 
Nåväl, ringen var med och vigselakten kunde börja. Lite stressad måste jag erkänna att jag var och det visade sig genom att mina ben började darra. En av mina svägerskor sa sedan att detta hade synts på min klänning. Det kallar jag att darra det. Sen var det i alla fall dags att knäböja på detta portabla altare. Jag råkade vara jättegravid vid tiden för vårt bröllop och prällen hade instruerat gubben om att han skulle knäböja först för att "stabilisera" altaret, vilket han gjorde och jag lyckades dimpa ner på knä jag också. Men efter ett tag så skulle vi ju ställa oss upp igen. Då lyckades jag ställa mig på min klänning. Man hade ju lång klänning och skulle vara fin, eller nåt. Som sagt var, jag var jättegravid och jag stod på min klänning och tog mig inte upp, gubben fick hjälpa mig. Jag hörde en högljudd flämtning från min svägerska. Hon sa sedan att hon trodde jag tänkte föda just där och då. Men gravid var jag i alla fall inte.
Jag tog mig upp i alla fall och som slutkläm på vigselcermonin hade min mamma bett min mellanbror sjunga "Där björkarna susa". Min bror är inte den blyga och lågmälda typen. Han har inga som helst problem med att synas och höras i vanliga fall. Men den gången var han jättenervös och sjöng sången på halva tiden. Kantorn hade svårigheter att hänga med när han skulle akompanjera.
Nåväl, vigseln var över och vi tågade ut. Vi blev gifta och nu kunde väl inget mera hända. Ha! Det var ju bröllop och då ska man fotograferas. Det blev ett styr utan like och vi kommenderades att stå si och göra så och hej och hå. Mest på hugget var min syster som styrde och ställde nåt alldeles enormt och både filmade och tog vanliga kort. Senare visade det sig att hon glömt sätta film i kameran. Klassiskt eller hur!
Sen skulle vi dricka kaffe och tårta på övervåningen på skolhuset,  vilket gick bra. Det var då min bror erkände att han varit nervös.  Å så skulle prällen håll tal till oss. Det var nog inte det han övade på när han stod med ryggen mot oss medan best man var ute och hämtade ringen. Han höll ett långt tal och hade noga tänkt igenom det för han hade en poäng som han byggde upp till...  men när han kommit så långt att han skulle avslöja den, då hade han glömt den. Stackarn var alldeles förstörd en lång stund. Han hörde av sig senare och talade om vad det var han ville ha sagt, men ska jag vara ärlig kommer varken jag eller gubben ihåg poängen idag.
På kvällen hade vi bröllopsfest, middag med dans, men där uppförde vi oss inte så att det skulle platsa i samma kommedi. Det jag tycker var mest speciellt var faktiskt att jag dansade med min pappa. Det var sista gången han dansade, han dog ett och ett halvt år senare.


OK det var mina 7 sanningar. Nu till dem jag ska utmana. Enligt reglerna ska det vara 7 stycken. Mitt problem är att dem jag skulle ha utmanat redan är utmanade av andra.

Men i alla fall utmanar jag

Beccaq
Ninni Olofsdotter Schulman

Tyvärr har jag inte några fler att utmana då de redan fått utmaningen av andra. Men jag får väl hålla mig framme bättre en annan gång.

Reglerna för utmaningen ser ut så här:

Länka till den som utmanat dig

Berätta sju sanningar om dig själv

Utmana sju personer

Lämna ett meddelande till dem du utmanar


Kommentarer
Postat av: mandel

Way to go mamma! :-)

2008-01-23 @ 22:50:24
Postat av: Storsan

TJOHOOO!!!
TACK Pecialen!!
Nu slipper du gå omkring som en osalig ande på jobbet och grunna på vad som försvann..
*S*
STOR kram, vi ses i morgon!!
:o)

2008-01-23 @ 23:09:18
URL: http://storsan.blogg.se
Postat av: Storsan

PS: Hehehhehehe!!! Var tvungen att läsa om dig bröllop igen... KUUUUL!!

2008-01-23 @ 23:10:13
URL: http://storsan.blogg.se
Postat av: Storsan

...menade så klart DITT bröllop!! Tänk va bra att man inte är lärare i svenska...
*S*

2008-01-23 @ 23:11:24
URL: http://storsan.blogg.se
Postat av: Linda

Hihi! Vilket kuligt bröllop. Och du.. Det där med postlådan känner jag igen.

2008-01-24 @ 08:37:46
URL: http://livstankar.blogg.se
Postat av: Mandelen

Vem var killen? Det minns jag slätt inte...

2008-01-24 @ 21:46:14
Postat av: Annemira

Micke, tror jag!

2008-01-25 @ 06:04:36
Postat av: Storsan

Trevlig helg!
Och 'cyber-bowla' inte för mycket...
Storsan vet av egen, plågsam erfarenhet...
man får träningsvärk i ena skinkan!!
*S*

2008-01-25 @ 13:58:03
URL: http://storsan.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0