annemira

Sådärja, nu har lärarna också börjat skolan inför höstterminen. Man kan ju lugnt påstå att det har varit mera liv och rörelse i korridorerna idag än det har varit de senaste veckorna. Personligen vet jag inte riktigt var dagen tagit vägen. Jag kom till jobbet i vanlig tid i morse, sen var det helt plötsligt lunch. Och eftermiddagen gick ju som vanligt onödigt fort. Har definitivt inte hunnit göra det som ska göras. Men det är väl egentligen det vanliga. Man planerar sin dag och så kommer det en massa emellan. Jag antar att jag inte är ensam om detta.

Det har också varit en konstig dag för många. Vi har fortfarande kvar minnesbordet för Storsan utanför dörren till expeditionen. Många har stannat upp och tittat, kanske skrivit en hälsning i boken. Det är fortfarande tungt att tänka på och det har blivit än mer overkligt nu när alla har kommit och hon inte är där. Men hon känns. Jag känner att hon är med oss i alla fall, hon hör till. Det kommer hon alltid att göra.


Ok. Nu har jag lagt lillprinsen för tredje kvällen i rad, Det gick fort för killen att somna ikväll också, trots att han var tvungen att skrika lite eftersom han var arg. Men det var ganska kul att kolla på honom när han tog paus i skrikandet för att kolla in om jag tittade på honom. Till slut var det inte kul längre så då var det lika bra att somna tyckte han. Och då gjorde han det.




Sonen har varit här i kväll och hälsat på. Min son alltså. Eller morbror Bulle som Mandel kallar honom i barnens ställe. Det var visserligen barnen han hälsade på, men vi fick oss en pratstund också. Kul, han är en trevlig prick :-D



Nä, nu vill jag inte skriva mer för tillfället.




Hej för nu..............................................