annemira

Ibland blir det bara för mycket. Då ska det en del till för att orka med. Jag har inte mått sådär jättebra den sista tiden. Inte sen jul om jag ska vara helt ärlig. Jag har haft en mycket segdragen magkatarr som vägrar ge sig vilket har gett till följd att jag känner mig en aning utmattad nuförtiden. Nu verkar den dock hålla sig lugn, kanhända beroende på att jag medicinerar. Hoppas bara det faktiskt är bättre nu också och inte sätter igång igen med förnyad kraft så snart medicinerna är slut. Dessutom har jag ju som jag redan skrivit om opererat mitt öga. Det hela gick bra och numera ser jag mycket bättre på det vänstra ögat. Tyvärr har jag inte fått prova ut nya glasögon ännu, så jag går med ett lätt illamående lite då och då. Världen blir ibland en aning svajig när inte styrkan på glasen stämmer. Det måste gå sex till åtta veckor innan jag får lov att prova ut nya, och sen tar det väl kanske flera veckor innan de är klara. Snart är man väl van att må illa så när glasögonen är klara och jag börjar använda dem så kommer hjärnan att uppfatta det som att något är fel. Kanske man kan bli illamående av stillastående omgivning också.

Den senaste veckan och sen ett tag framåt så börjar jag jobba klockan sex på morron. Nädå, ingen tvingar mig, men de två första timmarna är så lugna och sköna.  Gissa om man får mycket gjort när det är lugnt på all sätt. Det enda man hör är kanske städerskan som skramlar lite med sin vagn. Eller en mycket morgonpigg lärare som inte orkar hålla sig från skolan. I övrigt hörs det ingenting. Inget spring i korridorerna och ingen telefon. Lugnt och skönt. Sen brukar kollegan komma och börja sin dag, fortfarande lugnt och skönt. Vi brukar ta oss litet kaffe innan alla övriga kommer. Sen är vi redo att börja dagen. Önskar att jag var lika morgonpigg alltid, men man ska väl inte överdriva ;-)

Nu är det april, den andra vårmånaden. Jag såg att Mandelen hade plockat vitsippor. Det är det vårigaste jag vet. Visippor i vas/glas/burk/kruka/äggkopp eller i vad som helst. och vitsippor i drivor mellan ljusa björkar. Helt underbart.

Och förresten ska vi snart ha fest, så de så. Det ser jag fram emot, ska bli hur kul som helst. Dessutom ska alla veta (och då speciellt Sunlinda) att Hästen heter lilla gubben!

Hej för nu....................................